Egentligen inget som jag och F brukar firar direkt. Så dagen består av att arbeta och sen hem och lägga sig i soffan kanske se nån bra film. :)
Men jag kan i alla fall passa på att önska alla mina vänner en riktigt Glad Alla Hjärtans Dag och jag älskar er alla väldigt mycket! Är glad att jag har er! Säger det alldeles för sällan..
I all uppståndelse för min nya tatuering glömde jag helt bort att det var min 5 månaders dag igår. Exakt fem månader sen jag sluta röka! Och jag har inte en enda gång känt lust eller sug efter en cigarett. Är faktiskt riktigt stolt över mig själv! ;)
Helgen har varit helt toppen. Och jag var faktiskt ledig oxå, bara det var ju underbart! På lördagen var jag en sväng på stan med C, skulle kikat på kläder men blev mest underkläder och saker till hemmet. Var även och bokade tatuerings tid. Så på fredag den 13 ska jag äntligen få göra min efterlängtade blomma! :) Kan knappt vänta..
På kvällen var det underklädesparty hos E. Riktigt rolig och skum förfest. Alla sprang omkring i sina underkläder! Hann dricka en hel del faktiskt, nästan en hel flaska vin och Baileys på det. Sen bar det iväg hem till A som hade födelsedags fest, hela 38 år ung blev han! ;) Jag och C kände oss kanske lite väl unga på festen så vi drog vidare till arken och dansgalan. Hade såå roligt hela kvällen!!
Tyvärr så fick jag ju lida för det på söndagen. Kan inte komma ihåg sist jag var så bakis. Spydde aldrig eller så men mådde så illa. Trött och sliten precis hela dagen. Så vi spenderade dagen i soffan med pizza, godis ,glass och en par filmer. ;) Känner mig iaf piggare idag!
Kan tyvärr inte bjuda på några bilder från helgen för jag sitter på jobbet.. Men kanske kan lägga in några ikväll när jag kommer hem.
Sitter på jobbet och funderar på att skriva ett blogginlägg. Tusen tankar snurrar i mitt huvud, för tänka och fundera är så gott som det enda man gör här.
Tänka vad saker man gör kan påverka ens liv för all framtid. Beslut man fattar som får sina konsekvenser. Jag har definitivt gjort ett flertal dumma misstag. Och det har fått konsekvenser. Men mitt i allt kaos så stannar jag upp och tänker att allt har ju en mening. Trots att jag i första stunden anklagar mig själv för att jag fattar dumma beslut. Men mitt liv skulle ju inte se ut som det gör idag om jag inte hade gjort dom där misstagen. Så jag kan egentligen inte ångra det! Det är mycket i mitt liv som skulle kunna varit annorlunda, stället jag bor på är ju ett . Om jag inte hade flyttat hit så hade jag aldrig träffat F och aldrig haft mina underbara vänner. Så trots att jag i början efter flytten till Åland mådde så dåligt och ville mest av allt bara hem igen så kom det nåt gott ur det. Vet att jag skrivit tidigare att jag vill flytta hem igen. Men det beror inte på att jag inte trivs här.. Så det är lustigt när man tänker efter att mitt liv skulle kunnat sett så annorlunda ut. Visst finns det ibland saker man kan ångra, som att jag aldrig gick färdigt i skolan . Fast samtidigt så fick ju det sina följder oxå som gjort att jag är jag idag. Och det finns inget som hindrar mig från att börja plugga nu.
Idag den 18 januari så är det våran sex års dag. Kan inte fatta att tiden gått så fort. Trots upp och ner gångar så är vi fortfarande tillsammans, och vi är lyckliga!
" Jag känner mig trygg och säker omkring dig. Efter allt vi upplevt tillsammans, vet jag hur mycket du älskar mig. Den värmen är något som jag vill ge till dig, du är ju den person som betyder mest för mig i mitt liv. En sak är säker, och det här lovar jag nu, du kommer aldrig att lämna mitt hjärta.. "
Har inte mycket att säga här längre. Händer inget speciellt i mitt liv, allt bara flyter på som vanligt. julruschen kom och gick. faktiskt kändes det som allt gick så himla smidigt på jobbet i julas. Skönt! Trots att jag var sjuk och halta fram. Vi spenderade julafton uppe hos mamma i värmland. Var helt underbart skönt att få vara med familjen nästan en hel vecka. Var längesen jag skratta så mycket som jag gjorde då.Och självklart är det lika tråkigt varje gång man måste lämna alla.Komma hem till en tom lägenhet..Men men. Faktiskt det senaste halvåret har jag funderat på (mer än vanligt) att flytta hem till sverige igen. Inte för att jag inte trivs här, utan helt enkelt för att jag saknar min familj så mycket. Är jobbigt att inte få ta del av mina syskons liv mer än jag gör. Missar så mycket. Nu ska jag ju bli moster igen oxå! Och jag kommer missa att se dens första steg, och när den börjar krypa.. Känns hemskt men ibland undrar jag nästan om dom kommer ihåg sin moster på åland. Eftersom det ibland kan dröja länge emellan innan man ses. Så jag vet inte. Kanske jag vill flytta hem igen..
Två veckor, två svullna fötter och fortfarande inga provsvar. Är så less på att varje natt inte kunna sova för fötterna värker, inte kunna jobba normalt för fötterna värker, inte kunna gå ordentligt för att fötterna värker. En rullstol skulle faktiskt sitta fint. Vill bara vara frisk till julen. Kunna åka pulka och busa med mina systersöner och lillebror. Vill inte hoppa på kryckor. Är lite ledsen.. :(
Jaha, fick provsvar i morse. Inte reumatism iaf. Så det var ju tur i oturen att jag slapp det. Men det är inte bättre, foten är nästan ännu värre än tidgare och den andra foten börjar oxå svullna upp. På måndag är det dax för lungröntgen. Syster fick ju en mystisk lung sjukdom förra sommaren. Och det började med att foten svullna upp. Så läkarna vill nu försöka utesluta att jag inte fått samma sak. Men ta en titt på bilderna nedan på min foten. Och döm själva, Dejavú eller inte??
Jaha, så var jag sjuk igen då. Har haft ont i mina leder en vecka nu, knäna, handlederna, och fötterna. I söndags upptäckte jag att min vänster fot svullnat upp. Och jag har inte gjort mig illa eller nåt. Tänkte att jag vilar lite så lägger sig svullnaden. I tisdags kunde jag knappt gå, halta fram på jobbet. Så jag var tvungen att ta mig till hälsocentralen, jätte roligt. Doktorn klämde och kände lite överallt på alla leder. Tog hundra blodprover på onsdag morgon och är nu sjukskriven. Doktorn sa att hon trodde det kunde vara reumatism. Härligt alltså. Allt skit som finns i min släkt ska jag få. ( men man ska inte ta ut nåt i förväg) Foten är fortfarande svullen iaf och jag haltar fram. Den här veckan har bara varit så underbart rolig. Känner mig ledsen, bitter, arg och sur.
Jag har funderat lite på det här med vänner. Hur det kommer sig att man dras till vissa typer av personer. Jag har alltid haft många människor runt mig, men egentligen ytterst få riktiga vänner. Man har olika kategorier av vänner. Dom man alltid festar med, dom man fikar med, dom man bara Hejar på , dom som man riktigt umgås med. Och dom där vännerna som riktigt räknas, som man berättar allt för har jag verkligen inte många av. Men egentligen beror väl det mest på mig själv. Eftersom jag har svårt att lita på folk och svårt att öppna mig. Men samtidigt så får man en känsla när man träffar nya människor, och känns det rätt så är det inte svårt att öppna sig. Och för att jag har så svårt att prata så kanske inte mina vänner förstår sig på mig heller. Varför jag ibland reagerar som jag gör , och varför jag ibland drar mig undan och vill vara ifred. Det är verkligen inte lätt ibland det här med vänner.. Och jag har förlorat allt för många riktiga vänner så jag är därför så rädd för att släppa folk för nära inpå, eftersom risken finns att dom försvinner. Men hur ska jag kunna förklara det för mina vänner, så dom inte tror att jag slutat bry mig om dom? Och försvinner i alla fall.
Igår satt jag uppe sent som vanligt. Kan inte sova på nätterna. Har varit så en par månader nu. Vet inte riktigt vad det beror på , men så fort jag försöker blunda och sova så kommer tusen tankar. Känner en oro och ett tryck över bröstet. När jag satt där i mörkret så blev jag riktigt riktigt rädd för mig själv. Det dök upp såna hemska tankar som jag inte haft på flera år. Brast i gråt, grät hejdlöst. Kunde inte stoppa tårarna. Och jag vet inte varför det bara helt plötsligt kommer över mig dom där tankarna. Det skrämmer mig att jag fortfarande kan tänka så. Trodde att det var nåt i det förflutna.
Det finns en sång som säger allt Som värmer när det blåser kallt Som lockar dig att gråta eller jubla Den har någonting som griper tag Och leder dig från natt till dag Och plötsligt vill du sjunga "Hallelujah"
refräng: Hallelujah (4x)
Den visar att vi hör ihop Som ett försiktigt glädjerop Förenar det oss i det bitter-ljuva Det liv vi måste klara av Och allt vi tog och allt vi gav Så vi kan våga ropa "Hallelujah"
refräng
Det är en sång om enkelhet Det lilla som vi alla vet Den talar till det vackra och det fula Den badar oss i månens sken Så skjälvande men ändå ren Ett sprucket men ett vackert hallelujah
refräng
Och alla drömmar vi har drömt Det vackra som vi nästan glömt Finns kvar och vi kan inte längre ljuga Du ropar och man hör din röst Du hör ett ord som ger dig tröst Ett naket och ett enkelt hallelujah
Jaha ytterligare en månad har gått. Och det här året börjar närma sig sitt slut. Händer mycket i mitt liv just nu, eller det har varit ganska mycket hela det här året faktiskt. Känner att jag inte riktigt hinner med att leva ordentligt mitt i all röran. Veckodagarna bara susar förbi, fullt upp på jobbet. Och likaså med helgerna, jobbar jag inte så är jag i sverige! Fullt upp helt enkelt. Känner att jag varit lite dålig på att höra av mig senaste tiden. Men som sagt jag orkar inte. Är lite smått kaos i mitt liv.
Den 18 oktober var det fest i södertälje, storasyster yster fyllde 30! Var verkligen världens roligaste fest! Precis lika roligt som deras bröllop. Temat var Country, och så gott som alla var utklädda på ett eller annat sätt.
Förra helgen alltså den 1 november, åkte vi till södertälje igen. Då för att överraska stora syster med en hel dag av skoj! ;) Så lite 30 års firande igen! Vi började dagen med att väcka henne och sjöng Ja må hon leva. Sen bar det av till Tom Tits Experiment med hela gänget. Faktiskt riktigt roligt, har inte varit dit sen jag var liten. Och mina söta syster söner hade ju så toppen roligt! Efter det blev det middag på en Italiensk resturang, bara systrarna och mamma. Åt god mat, drack gott vin och skratta mycket.