Sköna helg

Åh den här helgen har varit underbart bra, soft! Jobbade visserligen till åtta i fredags men det var rätt lugnt ändå. Bara hem efter jobbet, åt middag och drack lite vin :) Hade lång mess konversation med S. Söta vännen! Lördagen var det också lugnt, städa och fixa hemma. Iväg på kaffe med T. Träffades på kvällen igen då vi var iväg till Baltic hallen och titta på innebandy. Sen hemma och satt vid datorn halva kvällen. Satt på facebook och chatta på msn. :) Gick och la mig vid tre snåret efter att ha sugit i mig en hel flaska vin själv! ooops!

Vakna som vanligt tidigt i morse, av att någon messa :)Bra start på dagen! Sen blev det en lång promenad i solen med J. Vi iväg på fika och handla lite på Sparis. Hem till mig och J låna några filmer. :) Efter det har jag fixat hemma, tvättat lite. Sitter nu och väntar på att vovven ska komma hem, så blir det en lång promenad ikväll igen!

Imorgon måndag och ny vecka med jobb ! Längtar efter valborg redan ! Så se till att den här veckan går fort nu! :)

Roligt

Gud alltså dom få gånger jag skriver här på bloggen är det bara deprimerande att läsa ju! Visserligen är det mycket sånt i mitt liv, går ju upp och ner hela tiden. Men nu tänker jag börja skriva lite flitigare och lite gladare! :)

Kanske ska börja med att tala om mitt liv som singel, eller hur jag klarar mig utan min pojkvän jag hade i sex och ett halvt år. Som jag faktiskt saknar ibland, våran vänskap! Men jag har nog inte ångrat mig en sekund sen allt hände förra året. Vi båda två har det bättre utan varandra, även fast det kan kännas tungt att erkänna det. Men som sagt jag saknar våran vänskap, att få skratta tillsammans. Förhoppningsvis ska vi kunna hitta tillbaka till det snart igen. Visst är vi ju vänner nu också men inte på samma sätt.

Annars så mår jag rätt bra av att bo och leva ensam, är otroligt skönt oftast! Bara få rå om sig själv! :) Och brist på lite kärlek har jag inte haft heller.. Är mysigt att ha nån man kan kramas lite med ibland! Men vart det kommer leda eller inte leda är en annan sak. Men det är inte så viktigt just nu, bättre att bara få vara! Han gör mig glad för stunden så varför inte? :)

Annars så händer det saker hela tiden , 30 -års kalas åt höger och vänster (ja jag börjar också bli så gammal!) Varje helg är så gott som uppbokade med roliga aktiviteter och det gör mig glad! Äntligen är solen och våren här! Man ser på alla att livet blivit lite lättare att leva.

Funderar

Är så mycket jag egentligen önskar att jag kunde berätta om här. Men vet att det är många som läser som jag faktiskt inte vill släppa så nära mig in på livet. Det finns lite av mig själv som jag inte vill ge allt av. Men samtidigt önskar jag att jag kunde skriva och berätta här så att mina nära och kära vet vad som händer och pågår i mitt liv.

Jag är rätt glad just nu av många olika orsaker. Men det finns fortfarande stora saker som orsakar oro och ångest. Jag önskar att jag bara för en stund skulle få kunna komma ifrån mina egna tankar. Sätter mig själv i ett antal omöjliga situationer hela tiden som jag sen inte vet hur jag ska ta mig ur. Och när man tror att allt är bra och man äntligen börjat klättra uppåt igen kommer ett slag som får en att trilla hela vägen ner igen. För varje gång man trillar blir det svårare att ta sig upp igen. Vet snart inte hur jag ska göra för att få allt att trilla på plats, slippa ångesten och oron som mal hela nätterna igenom. Jag kan inte ens gråta längre. Slut på tårar. Känner mig mest bara tom och kall.

Försöker prata med mina vänner och få utlopp för mina tankar och känslor, men vissa saker känns det bara som att det är omöjligt att få nån annan att förstå. Få dom att förstå varför jag gör som jag gör i vissa situationer. Varför jag ibland fattar idiotiska beslut.

Dessutom så just nu saknar jag otroligt mycket. Saknar min familj, saknar min hund, saknar att få komma hem till nån som väntar och längtar..

....

Ja gud vad flitig bloggare jag är senaste tiden. Men känner att jag inte har nåt vettigt att säga faktiskt. Visst händer det saker i mitt liv men inget jag vill dela med mig här direkt. Är mycket upp och ner hela tiden. Fast det har varit mycket upp senaste tiden, speciellt på grund av en person! Ingen jag tänker nämna här, kanske ni så småningom får veta ändå så. Men än så länge är det mellan mig och honom. Känner i alla fall att jag mår bra och är rätt lycklig! :)

☻

Det är tungt det här singel livet.. :) Kom hem tre i natt.. Sen svårt att somna, upp tidigt för att jag har hunden. Så man är lite sliten idag! Men det gör inget, får försöka sova tidigt i natt istället. Imorgon bär det i all fall av hem till Södertälje! Kan inte fatta att det äntligen blir av, har gått och väntat på det så länge nu. Kommer spendera nästan fyra hela dagar hemma med familjen, kan det bli bättre? :)

Missar dock en liten sak här hemma som jag hade velat se, men men. Får se till att få den där lovade privata spelningen nån dag istället. ;) Fick smakprov på det i natt! :P

Hoffmaestro - Highwayman

Poppar denna just nu! Super skön. och det bästa är att på Söndag ska jag med syskonen ut på krogen och lyssna på dom! :) Musik man blir glad av!

Längtar

Kan nästan inte komma ihåg sist jag var hem till familjen i Södertälje.. Det har hänt så himla mycket senaste halvåret och fattig har man varit så tiden, orken, lusten har inte riktigt funnits till att ta sig hemifrån. Men nu ca 6 månader sen sist jag var hem ska jag äntligen över i påsk. Och sen jag bestämde det kan jag knappt vänta.. Bara räknar dagarna tills det är dags! Var ju lite oroligt där ett tag att inga båtar skulle gå pga strejk , men nu äntligen så är det klart att det inte blir strejk så jag kommer ifrån den här ön i alla fall! Längtar längtar längtar som tusan nu! Men inte länge kvar.. :)

Happy !

Känner mig faktiskt rätt lycklig, glad just nu! Tror att saker och ting börjar lösa sig. Och till det bättre! Har många i mitt liv just nu som gör det lite lättare..

Who´d have known..

Breathe

For long you live and high you fly
And smiles you´ll give and tears you´ll cry
And all you touch and all you see
Is all your life will ever be...

....

Dagen igår blev lite bättre när jag ryckte upp mig och åkte hemifrån. Men idag är det lite jobbigare igen.. Fast ändå inte en riktigt dålig dag som tur är..
Har tagit lite tuffa beslut idag för att få kunna få chansen att bli glad och må bra igen.
Trots att det gör ont och känns riktigt jobbigt så vet jag att för mitt eget bästa så är det dags att släppa och gå vidare. Det här fram och tillbaka har pågått alldeles för länge! Och även om det inte bara varit dåliga jobbiga stunder så är det , det som överväger mest just nu. När så mycket annat är struligt i mitt liv, så blir det bara ytterligare ett hinder jag måste ta mig över. Och det är det sista jag behöver just nu.
Jag behöver lite sinnesfrid och ro. Få känna stabilitet och trygghet igen. Vare sig det är ensam eller med någon annan kan bara tiden utvisa.

Men jag är så glad att jag har dig, att du har stått ut med mig och funnits vid min sida. Om du bara visste och förstod hur viktig du blivit i mitt liv! Är så glad att vad som än händer så har vi skapat så starka band att vi för alltid kommer vara riktigt nära vänner. S... <3

Nej nu!

Nej efter mitt inlägg som jag just skrivit blir jag så less på mig själv! Nej jag tänker inte sitta här och tycka synd om mig själv! Jag ska ut , träffa vänner, handla, kika på stan! Få lite miljöombyte. Idag tänker jag inte tillåta mig själv att ha en dålig dag, den ska bli bra! :)

Lyckopiller...

Ja den här långa vintern gör inte direkt nåt bra för min depression . Visst finns det bättre dagar, men det finns alldeles för många dåliga dagar.. Självklart finns det små ljusglimtar som förgyller vardagen ibland, som mina kära vänner och S och M. Men sen kommer dom dagar då man känner sig ensam , ledsen, arg, besviken. Ja så gott som alla känslor som finns på en och samma gång. Och det blir tungt, och min snälla vän S får ta ganska mycket. Förstår ibland inte hur han orkar stå ut med mig och mitt humör som skiftar från jätteglad till jätteledsen..
Men jag hoppas och längtar efter att våren ska komma och göra underverk! :) Så man blir pigg och orkar, för trött är jag nu. Skulle kunna sova flera veckor och ändå fortfarande vara trött. Har ingen ork alls.

Man känner att ens tålamod är på minus.. Men det finns så mycket jag skulle vilja göra, åka hem till familjen står högst upp på listan. Men sen är det även små saker här hemma som jag vill göra, men orken och lusten finns inte.

Skulle behöva ett "Lyckopiller" just nu!

I´m going through changes....

I feel unhappy
I feel so sad
I've lost the best friend
That I ever had

She was my woman
I loved her so
But it's too late now
I've let her go

I'm going through changes

We shared the years
We shared each day
In love together
We found a way

But soon the world
Had it's evil way
My heart was blinded
Love went astray

I'm going through changes

It took so long
To realize
And I can still hear
Her last goodbyes

Now all my days
Are filled with tears
Wish I could go back
And change these years

I'm going through changes

......

Julen

Om bara några dagar närmar sig Julafton. Och i år känns det väldigt vemodigt. För det första så har jag inga julkänslor för huvudtaget och för det andra så får jag inte fira med mina nära och kära.. Jag längtar så mycket att det fysiskt gör ont i mig efter min familj. Blir tårögd när jag läser att dom alla varit ut till pappa och hälsat på och firat lillJul. Men jag då? Varför ska jag missa det.. Och sen ska systrarna med familj upp till mamma och fira nyår. Och det missar jag också. Känner mig faktiskt just nu himla ensam.

Är glad att jag jobbar så mycket som jag gör just nu, annars skulle jag gå under. Jobbet, arbetskamraterna och kunderna förgyller mina dagar. Låter tragiskt egentligen men det är det som känns bäst just nu. För så fort jag kommer hem i min stora tomma lägenhet så kommer ensamheten krypandes.
Tror att jag är dålig på att vara ensam. Och då menar jag inte själv, jag kan lätt vara hemma själv tycker oftast det är jätte skönt. Men det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv..

Saknar...

saknar ibland. Saknar att få berätta saker som hänt, roliga eller tråkiga. Saknar alla våra skämt och knäppa saker vi brukade göra. Saknar att få ta en kaffe tillsammans. Saknar att ta långpromenader med vår hund. Saknar att sitta i soffan tillsammans. Saknar alla våra gemensamma drömmar och planer. Saknar våra middagar tillsammans med vännerna. Saknar Dig ibland..

vardagen

För att jag alls ska kunna fungera och klara av vardagen så försöker jag varje dag sätta upp små mål som jag måste klara av. Viktigaste målet varje dag är att ta sig upp ur sängen och iväg till jobbet.
Så sådana dagar då jag är ledig och egentligen inte har några planer blir jätte jobbiga. För att försöka hitta en anledning att alls stiga ur sängen blir svårt. Så som sagt då gör jag upp små mål, som att jag ska gå ut med hunden, tvätta kläder, duscha o.s.v.. Efter det sen brukar dagen rulla på, tills det är dags att försöka sova igen.. Och så på morgonen börjar allt om från början igen..

ärlig..

Fick en länk på mailen av rara T. Var en blogg text som faktiskt kändes så otroligt träffande. Det kändes som att orden var tagna direkt ur mitt huvud, mina tankar. Sen fick jag även den känslan att vågar hon öppna sig så för så många människor som faktiskt läser hennes blogg varför skulle inte jag kunna. Så nu och här tänker jag öppna mig för alla er, berätta lite som pågått i mitt liv en väldigt lång period..

Jag måste säga som hon, men hur börjar man egentligen...

Jag har inte sovit en hel natt på över fyra månader. Mesta sömn i streck jag fått är max fem timmar. Jag har jätte svårt att somna, vaknar sen varje natt prick klockan tre och kan inte somna om.. Ligger vaken till sex ungefär och vrider och vänder på mig, funderar.. Sen upp före åtta och iväg till jobbet.
Jag försöker varje morgon och brottas med mig själv bara för att orka ta mig ur sängen, orka träffa människor, orka leva. Och varje dag är en seger när jag tar mig till jobbet, tror att just nu är det mitt arbete som håller mig flytande.

Nästan så länge jag kan minnas har jag alltid varit smått deprimerad.. Men det kommer ju alltid stunder då man tror att allt är bra och man förtränger att man nånsin mått dåligt och har haft sådana hemska tankar.
För ca tio år sedan gick jag hos en psykolog, jag har alltid tänkt och tyckt att det inte är nåt konstigt att prata med en människa som är helt opartisk och utomstående. Men den upplevelsen var inge bra, jag fick aldrig nåt förtroende för henne. Tragiskt nog har det fått mig att tvivla på att öppna mig för folk. Men nu tio år senare har jag kommit till den punkten att jag vet att tar jag inte tag i det här nu så kommer jag gräva ner mig totalt snart. För det blir inte bättre bara av sig själv.

Nu kanske ni funderar över varför jag skulle vara deprimerad.. Och det är så mycket saker som jag inte ens vet var jag ska börja förklara..
Min första räddning kom när jag flyttade hit till Åland, jag vet att hade jag inte gjort det hade jag inte levt idag. Jag hade tagit mitt eget liv..

Jag vet idag att det hade varit fegt, men ändå för bara några veckor sedan for dom tankarna genom mitt huvud igen. För varenda liten motgång som sker just nu , ( behöver absolut inte vara nåt stort) blir till ett jätte projekt för mig och jag oroar mig och har ångest i flera dagar, veckor.

Enda anledningen att jag öppet just nu kan berätta att jag mår som jag gör är att jag tänker ta tag i det, rädda mig själv återigen!

Ber om ursäkt om texten är vädligt luddig och osammanhängande, men det är fritt utaget från mina tankar bara. Och har ni frågor så är det helt ok, jag ska försöka svara på det jag kan.


Här är Zandras text från hennes blogg..

What about love???