Lugn helg

Har varit en så lugn och skön helg. I fredags direkt efter jobbet stack jag ut till Geta för att äta middag med tre av mina bästa vänner. Och det var verkligen toppen! Lugnt och skönt. Fick snusa lite på lilla söta Kiara oxå. Var nog hemma vid elva tiden , tittade halvt på en film sen sängen.



Lördagen sov jag länge ( för att vara jag som inte kan sova) steg upp tio. Hade planer på att ta mig ner på stan och kika ,har inte varit på stan på jag vet inte hur länge. Men det blev att städa och fixa hemma istället. På kvällen var det god middag med lite vin och sen en film. Faktiskt med sällskap, av F! Och vi överlevde kvällen utan bråk och utan tårar.

Och idag har jag varit på promenad i solen med hunden. Toppen! Ska snart ställa mig i duschen sen bege mig ut till Bastö och äta middag med underbara E! Och imorgon börjar en sex dagars vecka på jobbet, och fredag innebär lång dag. Open by Night! Men på lördagen vankas festligheter igen, som vanligt! :)

Sanningen

Jag vet att det kanske verkar som att allt är bra, att jag är stark och att mitt liv gått vidare. Men så är inte verkligheten.

Jag har inte kunnat sova på minst en månad. Jag försöker lägga mig tidigt men jag kan inte somna, jag försöker lägga mig senare så kanske jag somnar direkt. Men nej.. Ligger vaken i minst en timme innan jag kanske somnar, vid ca 2 tiden. Sen vaknar jag vid tre, fyra och kan inte somna om. Ligger vaken till sex och sen ringer klockan vid kvart i åtta. Jag har nu införskaffat sömntabletter från hälsokost som jag hoppas och ber ska hjälpa. För min kropp orkar snart inte mer. Jag har börjat få ont i lederna igen och får sendrag var och varannan timme.

Igår grät jag i timtal. Från sju på kvällen till tolv då jag utmattad la mig i sängen. Och trodde jag skulle somna.

Ingenting är bra just nu, och det känns som varenda liten småsak blir till ett jätte projekt och jag orkar inte..

Hemma igen

Hemma igen efter en händelserik helg i sverige! Det var kalas efter kalas. Så man hade knappt en lugn stund! Och det känns idag, kom hem med sena båten igår oxå. Menmen, det var det nog värt iaf! Känns så tråkigt varje gång man åker hem igen, speciellt när man inte vet när vi ses nästa gång. Men förhoppningsvis ska det inte dröja allt för länge.

Familjen tyckte att det var dax för mig att flytta hem igen nu. T.o.m att min pappa sa det. Jag längtar och saknar syskon barnen och familjen massor men jag trivs här, mitt liv är ju här. Jag har ingenting i Sverige längre utom familjen. Jag tvivlar alltid på om jag ska bo här resten av mitt liv eller inte, velar fram och tillbaka. Men tänk om jag bara skulle ta det beslutet och bestämma mig för att det är här jag ska leva! Fixa mitt finska medborgarskap och kanske köpa mig en lägenhet?! Börja leva!

Nu drar jag

Nu sticker jag bort från den här ön ett par dagar! Ska bli så skönt , slippa allt drama hemma och slippa ifrån vissa människor.

Så bye bye, tillbaka efter helgen! :)

För mycket

Det börjar faktiskt bli jobbigt nu. Har försökt vara positiv och stark. Men nu börjar det bli för mycket på en gång. Vill gråta..

Med förhållandet så är det ju som det är, med boendet är det struligt, med pengar är det struligt och på jobbet är det struligt. Känner att det bara bygger på och det går inte åt rätt håll utan blir bara värre. När ska jag få börja leva igen?

Är så glad att jag ska få åka hem i helgen, få komma bort från allt och alla en stund. Kanske hinna fundera och rensa tankarna lite.
Förstår inte riktigt hur allt blev så upp och ner så snabbt och på en och samma gång..

Bartömning på Knorring

Det blev en sjukt rolig kväll! Middag på Knorring med Emma sen Arken!

Det är nu som livet är mitt..

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Svårt

Har minst tusen tankar i huvudet just nu. Varför ska allt vara så förbannat svårt? Det är så himla mycket drama just nu så jag önskar jag kunde försvinna under jorden ett tag. Allt jag vill är att få börja mitt nya liv, få vardagen att funka ensam .. Känns lite tungt nu med allt.

Sick and tired of always being sick and tired

Usch vad jag börjar bli less på det här. Visserligen så sa ju min läkare att jag har väldigt dåligt immunförsvar, tydligen så attackerar min kropp immunförsvaret så jag blir lättare sjuk. Men det här är ju sjukt! Tänk om det skulle få kunna gå en månad utan att jag är sjuk..
Har nu varit förkyld i över en vecka. Började med lite lätt hosta och lite feber. Trodde kanske jag började bli bättre till helgen , men det blev bara värre. Hostar nu så mycket att jag har ont i hela kroppen, och inget hjälper. Snoret har börjat rinna och tror att jag kanske har feber igen.
Det är synd om mig... :(

Lite lättare

Sen dagen D har situationen hemma blivit tusen gånger bättre! Innan så såg jag aldrig F, vi var alltid på olika håll. Pratade sällan med varandra tyckte bara det var jobbigt om han ringde och kollade upp vad jag gjorde hela tiden. Vi har väl inte riktigt gjort nåt tillsammans på flera månader, minst ett halv år.

Men nu på dagarna pratar vi med varandra, skojar och skrattar tillsammans. Tror att vi båda känner att en sten lyfts från våra axlar, livet känns lättare. Trots att det är jobbigt oxå så kan vi skratta tillsammans. Jag hoppas att det håller i sig, för jag vill att vi ska kunna fortsätta vara vänner. För det finns ingen som får mig att skratta som han. Men jag tror att det kanske ska funka, för vårt förhållande har nästintill helt byggts på vänskap. Vi har alltid varit goda vänner.

Första veckan

Det har gått nån vecka nu sen vi gjorde slut och kanske jag verkar känslokall men det känns verkligen som om en sten lättat från mig. Det är så tungt och jobbigt att leva i ett förhållande som inte är bra, som tär på en varje dag.
Det har varit många frågor från alla håll och kanter och visst kan jag förstå det. Men önskar att jag bara kunde få försvinna härifrån nån vecka eller två tills allt drama lagt sig.

Om ca en månad flyttar F ut ur lägenheten och då ska jag bo alldeles ensam i en stor trea. Säkert kommer allt gå bra men det känns lite små läskigt oxå. Jag har nästintill aldrig bott ensam eller ens varit singel.
Konstigt att man börjar närma sig trettio strecket och ska nu börja om från början igen. När mina vänner runtomkring, skaffar barn, bygger hus och gifter sig så gör jag tvärtom. Men jag skulle aldrig stressa fram nåt sånt med nån som inte känns rätt. Jag väntar hellre i så fall tills jag är 40 om det skulle behövas. :)

......

Ja är väl lika bra att berätta nu då. Den här ön är ju så himla liten så folk kommer nog ändå få veta..
Jag och F är inte längre tillsammans. Det känns jobbigt men är ändå ett beslut som vi är ganska överens över. Vi gav det en chans till då vi hade det tungt sist, för två år sen nu nästan. Men det funkar inte. Vi är bättre som vänner än tillsammans..

Insikt

Vet inte riktigt varför men tror att det alltid varit så, jag vill vara alla till lags. Vill och tror gott om alla, kanske lite väl blåögd i många fall. Så jag själv får lida i slutändan. Tar verkligen åt mig när folk kanske inte beter sig så som jag trott. Kan ibland inte förstå att folk inte är så som min bild är av dom. Men jag måste väl försöka lära mig att folk är inte goda, alla har nåt mörkt i sig. Även jag.

Man tror att man har skapat en typ av relation med varandra och sen märker att den människan inte alls är på samma plan. Trots att nån kanske betett sig illa mot mig fortsätter jag försvara dem, skyller på alla olika anledningar jag kan komma fram till. Nåt måste ju vara orsaken att personen reagerar som den gör. Kan inte vara så att det bara kommer naturligt för dem. I alla mina riktiga relationer har det varit så, är så.
Finns så mycket jag önskar jag kunde berätta här, men vet att det finns många som läser här som jag inte vill dela hela mitt livs historia med. Börjar smått komma till insikt till varför jag försvarar dom som kanske gör mig mest illa, mamma....
Har man hela sitt liv fått inpräntat ett sätt att försvara sig på mot sorg så kommer det alltid vara så. Så jag antar att det är mitt sätt att slippa ta itu med saker och ting.

Skrämmande att bara på dom korta minuter jag satte mig ner för att skriva det här har jag redan börjat förstå mig på mig själv bättre.

??

Ja som alla kanske märkt så har jag inte varit jätte flitig här på bloggen och ärligt talat så orkar jag inte. Har inget vettigt att säga i alla fall så! Mitt liv är ganska upp och ner men det är inget jag tänker lämna ut här för alla att läsa. Så dom som känner mig vet vad det är.

Annars så har jag haft en underbar semester, men är nu tillbaka på jobbet. Känns ganska skönt det med!

Use Somebody

Skön cover på min favorit på KOL nyaste skiva!

Give Into Me

En av mina favoriter med vår tids Elvis!
Finns väl inget annat att säga än att han har gjort otroligt bra musik och förändrat musikvärlden totalt!

Oj Oj !

Oj vad mycket som hänt sen sist jag skrev här. Men det har sin anledning oxå. Våran dator hemma gick sönder för över en månad sen nu. Vet inte riktigt om jag orkar berätta allt , blir världens längsta blogg inlägg i så fall. Så jag gör en kort resumé av vad som hänt.

1. Fick så gott som alla provsvar när jag var till doktorn, jag har Sarkoidos. Blev sjukskriven en månad till efter besöket då jag fortfarande hade jobbiga dagar. Men mår nu riktigt riktigt bra!

2. Tillbaka på jobbet den 1 juli, var så skönt! Jag riktigt längtade. Har nu jobbat nån vecka och det känns skönt att vara tillbaka i vardagen. Jobbar fyra dagar nästa vecka sen är det fyra veckors semester fram över!

3. Blev igår kväll moster ( igen) till en underbar liten tjej! Vi har väntat så på att det lilla livet ska titta ut, och nu nästan en månad för tidigt kom hon. Lillasysters lilla flicka. Jag är så himla glad för deras skull! Och för min egen, ytterligare en liten jag kan skämma bort. En av fördelarna att vara moster ( och jobba i en leksaksaffär) :)

Grattis!

Idag fyller min lilla vovve hela 3 år! Så idag är det kalas. ;)

Domedagen

På onsdag morgon ska jag till läkaren. Då ska jag få svar på alla prover och få vet vad det är som är fel på mig. Nu när det är så nära känner jag att jag har lite blandade känslor. Jag har väntat över en månad på den här dagen och det ska bli skönt att få svar, men samtidigt vill jag ju inte veta om det är nåt illa. Så det känns lite skrämmande. Önskar faktiskt att jag kunde ta med mig nån som kan hålla mig i handen. För det är inte bara provsvaren som känns skrämmande, jag hatar verkligen sjukhus..
Den här månaden som nu har passerat har verkligen varit upp och ner. Vissa dagar har jag haft nästan inget ont alls och andra dagar varit halvt handikappad. Den senaste veckan har däremot varit ganska bra, men har mestadels tagit det lugnt. Är ju tyvärr så att jag blir stel om jag är stilla sittandes för länge oxå. Så jag måste tvinga mig själv att röra på mig fast jag har ont.
Allt jag vill nu är bara att få återgå till mitt normala liv.

Tungt

Det kommer dröja nästan tre veckor innan jag får alla mina provsvar. Och en månad innan jag får se läkaren. Eftersom dom vill ha alla prover färdiga tills dess. Det känns verkligen inte roligt, ska jag gå med dom här smärtorna och oron i en månad? Dessutom så går min sjukskrivning ut på söndag och jag vet inte hur jag ska kunna jobba normalt igen. Ja ärligt talat så vill jag bara gråta. Kan jag inte bara få vara frisk?!