Breathe

For long you live and high you fly
And smiles you´ll give and tears you´ll cry
And all you touch and all you see
Is all your life will ever be...

....

Dagen igår blev lite bättre när jag ryckte upp mig och åkte hemifrån. Men idag är det lite jobbigare igen.. Fast ändå inte en riktigt dålig dag som tur är..
Har tagit lite tuffa beslut idag för att få kunna få chansen att bli glad och må bra igen.
Trots att det gör ont och känns riktigt jobbigt så vet jag att för mitt eget bästa så är det dags att släppa och gå vidare. Det här fram och tillbaka har pågått alldeles för länge! Och även om det inte bara varit dåliga jobbiga stunder så är det , det som överväger mest just nu. När så mycket annat är struligt i mitt liv, så blir det bara ytterligare ett hinder jag måste ta mig över. Och det är det sista jag behöver just nu.
Jag behöver lite sinnesfrid och ro. Få känna stabilitet och trygghet igen. Vare sig det är ensam eller med någon annan kan bara tiden utvisa.

Men jag är så glad att jag har dig, att du har stått ut med mig och funnits vid min sida. Om du bara visste och förstod hur viktig du blivit i mitt liv! Är så glad att vad som än händer så har vi skapat så starka band att vi för alltid kommer vara riktigt nära vänner. S... <3

Nej nu!

Nej efter mitt inlägg som jag just skrivit blir jag så less på mig själv! Nej jag tänker inte sitta här och tycka synd om mig själv! Jag ska ut , träffa vänner, handla, kika på stan! Få lite miljöombyte. Idag tänker jag inte tillåta mig själv att ha en dålig dag, den ska bli bra! :)

Lyckopiller...

Ja den här långa vintern gör inte direkt nåt bra för min depression . Visst finns det bättre dagar, men det finns alldeles för många dåliga dagar.. Självklart finns det små ljusglimtar som förgyller vardagen ibland, som mina kära vänner och S och M. Men sen kommer dom dagar då man känner sig ensam , ledsen, arg, besviken. Ja så gott som alla känslor som finns på en och samma gång. Och det blir tungt, och min snälla vän S får ta ganska mycket. Förstår ibland inte hur han orkar stå ut med mig och mitt humör som skiftar från jätteglad till jätteledsen..
Men jag hoppas och längtar efter att våren ska komma och göra underverk! :) Så man blir pigg och orkar, för trött är jag nu. Skulle kunna sova flera veckor och ändå fortfarande vara trött. Har ingen ork alls.

Man känner att ens tålamod är på minus.. Men det finns så mycket jag skulle vilja göra, åka hem till familjen står högst upp på listan. Men sen är det även små saker här hemma som jag vill göra, men orken och lusten finns inte.

Skulle behöva ett "Lyckopiller" just nu!

I´m going through changes....

I feel unhappy
I feel so sad
I've lost the best friend
That I ever had

She was my woman
I loved her so
But it's too late now
I've let her go

I'm going through changes

We shared the years
We shared each day
In love together
We found a way

But soon the world
Had it's evil way
My heart was blinded
Love went astray

I'm going through changes

It took so long
To realize
And I can still hear
Her last goodbyes

Now all my days
Are filled with tears
Wish I could go back
And change these years

I'm going through changes

......

Julen

Om bara några dagar närmar sig Julafton. Och i år känns det väldigt vemodigt. För det första så har jag inga julkänslor för huvudtaget och för det andra så får jag inte fira med mina nära och kära.. Jag längtar så mycket att det fysiskt gör ont i mig efter min familj. Blir tårögd när jag läser att dom alla varit ut till pappa och hälsat på och firat lillJul. Men jag då? Varför ska jag missa det.. Och sen ska systrarna med familj upp till mamma och fira nyår. Och det missar jag också. Känner mig faktiskt just nu himla ensam.

Är glad att jag jobbar så mycket som jag gör just nu, annars skulle jag gå under. Jobbet, arbetskamraterna och kunderna förgyller mina dagar. Låter tragiskt egentligen men det är det som känns bäst just nu. För så fort jag kommer hem i min stora tomma lägenhet så kommer ensamheten krypandes.
Tror att jag är dålig på att vara ensam. Och då menar jag inte själv, jag kan lätt vara hemma själv tycker oftast det är jätte skönt. Men det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv..

Saknar...

saknar ibland. Saknar att få berätta saker som hänt, roliga eller tråkiga. Saknar alla våra skämt och knäppa saker vi brukade göra. Saknar att få ta en kaffe tillsammans. Saknar att ta långpromenader med vår hund. Saknar att sitta i soffan tillsammans. Saknar alla våra gemensamma drömmar och planer. Saknar våra middagar tillsammans med vännerna. Saknar Dig ibland..

vardagen

För att jag alls ska kunna fungera och klara av vardagen så försöker jag varje dag sätta upp små mål som jag måste klara av. Viktigaste målet varje dag är att ta sig upp ur sängen och iväg till jobbet.
Så sådana dagar då jag är ledig och egentligen inte har några planer blir jätte jobbiga. För att försöka hitta en anledning att alls stiga ur sängen blir svårt. Så som sagt då gör jag upp små mål, som att jag ska gå ut med hunden, tvätta kläder, duscha o.s.v.. Efter det sen brukar dagen rulla på, tills det är dags att försöka sova igen.. Och så på morgonen börjar allt om från början igen..

ärlig..

Fick en länk på mailen av rara T. Var en blogg text som faktiskt kändes så otroligt träffande. Det kändes som att orden var tagna direkt ur mitt huvud, mina tankar. Sen fick jag även den känslan att vågar hon öppna sig så för så många människor som faktiskt läser hennes blogg varför skulle inte jag kunna. Så nu och här tänker jag öppna mig för alla er, berätta lite som pågått i mitt liv en väldigt lång period..

Jag måste säga som hon, men hur börjar man egentligen...

Jag har inte sovit en hel natt på över fyra månader. Mesta sömn i streck jag fått är max fem timmar. Jag har jätte svårt att somna, vaknar sen varje natt prick klockan tre och kan inte somna om.. Ligger vaken till sex ungefär och vrider och vänder på mig, funderar.. Sen upp före åtta och iväg till jobbet.
Jag försöker varje morgon och brottas med mig själv bara för att orka ta mig ur sängen, orka träffa människor, orka leva. Och varje dag är en seger när jag tar mig till jobbet, tror att just nu är det mitt arbete som håller mig flytande.

Nästan så länge jag kan minnas har jag alltid varit smått deprimerad.. Men det kommer ju alltid stunder då man tror att allt är bra och man förtränger att man nånsin mått dåligt och har haft sådana hemska tankar.
För ca tio år sedan gick jag hos en psykolog, jag har alltid tänkt och tyckt att det inte är nåt konstigt att prata med en människa som är helt opartisk och utomstående. Men den upplevelsen var inge bra, jag fick aldrig nåt förtroende för henne. Tragiskt nog har det fått mig att tvivla på att öppna mig för folk. Men nu tio år senare har jag kommit till den punkten att jag vet att tar jag inte tag i det här nu så kommer jag gräva ner mig totalt snart. För det blir inte bättre bara av sig själv.

Nu kanske ni funderar över varför jag skulle vara deprimerad.. Och det är så mycket saker som jag inte ens vet var jag ska börja förklara..
Min första räddning kom när jag flyttade hit till Åland, jag vet att hade jag inte gjort det hade jag inte levt idag. Jag hade tagit mitt eget liv..

Jag vet idag att det hade varit fegt, men ändå för bara några veckor sedan for dom tankarna genom mitt huvud igen. För varenda liten motgång som sker just nu , ( behöver absolut inte vara nåt stort) blir till ett jätte projekt för mig och jag oroar mig och har ångest i flera dagar, veckor.

Enda anledningen att jag öppet just nu kan berätta att jag mår som jag gör är att jag tänker ta tag i det, rädda mig själv återigen!

Ber om ursäkt om texten är vädligt luddig och osammanhängande, men det är fritt utaget från mina tankar bara. Och har ni frågor så är det helt ok, jag ska försöka svara på det jag kan.


Här är Zandras text från hennes blogg..

What about love???

Lugn helg

Har varit en så lugn och skön helg. I fredags direkt efter jobbet stack jag ut till Geta för att äta middag med tre av mina bästa vänner. Och det var verkligen toppen! Lugnt och skönt. Fick snusa lite på lilla söta Kiara oxå. Var nog hemma vid elva tiden , tittade halvt på en film sen sängen.



Lördagen sov jag länge ( för att vara jag som inte kan sova) steg upp tio. Hade planer på att ta mig ner på stan och kika ,har inte varit på stan på jag vet inte hur länge. Men det blev att städa och fixa hemma istället. På kvällen var det god middag med lite vin och sen en film. Faktiskt med sällskap, av F! Och vi överlevde kvällen utan bråk och utan tårar.

Och idag har jag varit på promenad i solen med hunden. Toppen! Ska snart ställa mig i duschen sen bege mig ut till Bastö och äta middag med underbara E! Och imorgon börjar en sex dagars vecka på jobbet, och fredag innebär lång dag. Open by Night! Men på lördagen vankas festligheter igen, som vanligt! :)

Sanningen

Jag vet att det kanske verkar som att allt är bra, att jag är stark och att mitt liv gått vidare. Men så är inte verkligheten.

Jag har inte kunnat sova på minst en månad. Jag försöker lägga mig tidigt men jag kan inte somna, jag försöker lägga mig senare så kanske jag somnar direkt. Men nej.. Ligger vaken i minst en timme innan jag kanske somnar, vid ca 2 tiden. Sen vaknar jag vid tre, fyra och kan inte somna om. Ligger vaken till sex och sen ringer klockan vid kvart i åtta. Jag har nu införskaffat sömntabletter från hälsokost som jag hoppas och ber ska hjälpa. För min kropp orkar snart inte mer. Jag har börjat få ont i lederna igen och får sendrag var och varannan timme.

Igår grät jag i timtal. Från sju på kvällen till tolv då jag utmattad la mig i sängen. Och trodde jag skulle somna.

Ingenting är bra just nu, och det känns som varenda liten småsak blir till ett jätte projekt och jag orkar inte..

Hemma igen

Hemma igen efter en händelserik helg i sverige! Det var kalas efter kalas. Så man hade knappt en lugn stund! Och det känns idag, kom hem med sena båten igår oxå. Menmen, det var det nog värt iaf! Känns så tråkigt varje gång man åker hem igen, speciellt när man inte vet när vi ses nästa gång. Men förhoppningsvis ska det inte dröja allt för länge.

Familjen tyckte att det var dax för mig att flytta hem igen nu. T.o.m att min pappa sa det. Jag längtar och saknar syskon barnen och familjen massor men jag trivs här, mitt liv är ju här. Jag har ingenting i Sverige längre utom familjen. Jag tvivlar alltid på om jag ska bo här resten av mitt liv eller inte, velar fram och tillbaka. Men tänk om jag bara skulle ta det beslutet och bestämma mig för att det är här jag ska leva! Fixa mitt finska medborgarskap och kanske köpa mig en lägenhet?! Börja leva!

Nu drar jag

Nu sticker jag bort från den här ön ett par dagar! Ska bli så skönt , slippa allt drama hemma och slippa ifrån vissa människor.

Så bye bye, tillbaka efter helgen! :)

För mycket

Det börjar faktiskt bli jobbigt nu. Har försökt vara positiv och stark. Men nu börjar det bli för mycket på en gång. Vill gråta..

Med förhållandet så är det ju som det är, med boendet är det struligt, med pengar är det struligt och på jobbet är det struligt. Känner att det bara bygger på och det går inte åt rätt håll utan blir bara värre. När ska jag få börja leva igen?

Är så glad att jag ska få åka hem i helgen, få komma bort från allt och alla en stund. Kanske hinna fundera och rensa tankarna lite.
Förstår inte riktigt hur allt blev så upp och ner så snabbt och på en och samma gång..

Bartömning på Knorring

Det blev en sjukt rolig kväll! Middag på Knorring med Emma sen Arken!

Det är nu som livet är mitt..

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Svårt

Har minst tusen tankar i huvudet just nu. Varför ska allt vara så förbannat svårt? Det är så himla mycket drama just nu så jag önskar jag kunde försvinna under jorden ett tag. Allt jag vill är att få börja mitt nya liv, få vardagen att funka ensam .. Känns lite tungt nu med allt.

Sick and tired of always being sick and tired

Usch vad jag börjar bli less på det här. Visserligen så sa ju min läkare att jag har väldigt dåligt immunförsvar, tydligen så attackerar min kropp immunförsvaret så jag blir lättare sjuk. Men det här är ju sjukt! Tänk om det skulle få kunna gå en månad utan att jag är sjuk..
Har nu varit förkyld i över en vecka. Började med lite lätt hosta och lite feber. Trodde kanske jag började bli bättre till helgen , men det blev bara värre. Hostar nu så mycket att jag har ont i hela kroppen, och inget hjälper. Snoret har börjat rinna och tror att jag kanske har feber igen.
Det är synd om mig... :(