Spenderar dagarna i nån sorts dvala, dimma just nu. Allt sker liksom bara på rutin. Skönt att jag kan mitt jobb så bra att jag slipper fokusera och tänka så mycket. För det går inte. Vill inte vara ensam heller, så har sett till att ha saker att göra varje kväll den här veckan. Med mina goa vänner så klart. Så man för en stund får tankarna på annat håll. Men det är svårt när man kommer hem sen igen, till en stor tom lägenhet. Önskar bara jag hade nån som höll mig sällskap. Slapp sitta ensam. Behöver inte prata eller göra nåt, bara finnas där , nära.
Nej kan inte sitta här längre, måste sysselsätta mig så jag inte fastnar. Igår satt jag säkert i ja en timme i soffan . Ingen tv på , inte datorn på, inga lampor. Bara satt där, paralyserad. För jag vet inte, hur gör man ? Hur fortsätter man bara med vardagen liksom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar