Idag är hjärtat tungt, ett hål har infunnit sig. Tänk att någon som funnits där hela ens liv, som man alltid räknat med ska finnas där . Helt plötsligt är borta. Kommer inte kunna se honom mera. Jag har svårt att förstå, jag har svårt att acceptera att så är livets gång. Det är första gången jag förlorar nån nära och mitt hjärta blöder. Vet inte om jag riktigt fattat än.. Men kommer man nånsin göra det?
Jag kommer ihåg en alltid lika glad farfar, som tränade en par dagar i veckan, vinterbadade med sina vänner och spelade saxofon . Nån som alltid sa , Nej ge mig en riktigt kram , en björnkram och nästan halvt kramade sönder en. Men det var mysigt på nåt sätt, stora långa farfar, man kände sig alltid så liten i hans stora famn. Och i hans ögon tror jag vi alltid var små också. Det är precis så jag kommer minnas dig farfar. Som den stora starka lekfulla skojiga farfar du var. <3 Vi kommer sakna dig, men vi ses på andra sidan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*kramar om dig* Kan tänka mig hur du känner..nån som alltid har funnits där finns inte mer, åtminstone inte fysiskt. Men han finns i ditt inre...det tar tid innan verkligheten sjunker in hos en. En dag i taget...
Tack! Ja det går några timmar och man fungerar sen slår det en och man gråter och gråter.. Han kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta och mina minnen. Som du säger en dag i taget bara.
Skicka en kommentar