......

Julen

Om bara några dagar närmar sig Julafton. Och i år känns det väldigt vemodigt. För det första så har jag inga julkänslor för huvudtaget och för det andra så får jag inte fira med mina nära och kära.. Jag längtar så mycket att det fysiskt gör ont i mig efter min familj. Blir tårögd när jag läser att dom alla varit ut till pappa och hälsat på och firat lillJul. Men jag då? Varför ska jag missa det.. Och sen ska systrarna med familj upp till mamma och fira nyår. Och det missar jag också. Känner mig faktiskt just nu himla ensam.

Är glad att jag jobbar så mycket som jag gör just nu, annars skulle jag gå under. Jobbet, arbetskamraterna och kunderna förgyller mina dagar. Låter tragiskt egentligen men det är det som känns bäst just nu. För så fort jag kommer hem i min stora tomma lägenhet så kommer ensamheten krypandes.
Tror att jag är dålig på att vara ensam. Och då menar jag inte själv, jag kan lätt vara hemma själv tycker oftast det är jätte skönt. Men det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv..

Saknar...

saknar ibland. Saknar att få berätta saker som hänt, roliga eller tråkiga. Saknar alla våra skämt och knäppa saker vi brukade göra. Saknar att få ta en kaffe tillsammans. Saknar att ta långpromenader med vår hund. Saknar att sitta i soffan tillsammans. Saknar alla våra gemensamma drömmar och planer. Saknar våra middagar tillsammans med vännerna. Saknar Dig ibland..

vardagen

För att jag alls ska kunna fungera och klara av vardagen så försöker jag varje dag sätta upp små mål som jag måste klara av. Viktigaste målet varje dag är att ta sig upp ur sängen och iväg till jobbet.
Så sådana dagar då jag är ledig och egentligen inte har några planer blir jätte jobbiga. För att försöka hitta en anledning att alls stiga ur sängen blir svårt. Så som sagt då gör jag upp små mål, som att jag ska gå ut med hunden, tvätta kläder, duscha o.s.v.. Efter det sen brukar dagen rulla på, tills det är dags att försöka sova igen.. Och så på morgonen börjar allt om från början igen..