Snart gått tre veckor sen det där hemska samtalet från pappa kom. Har inte pratat mycket med mina syskon om det, inte mycket med mina vänner heller. Och det som känns mest konstigt är att jag inte pratat ett ord med min pappa sen dess. Samtalet som kom då varade i ca 2 minuter max.
Har inte den bästa kontakten med min far men han brukar i alla fall ringa en gång i veckan. Eftersom jag vet att han är sämst på att prata känslor ( där har jag fått det ifrån!) så vågar jag inte själv lyfta på luren och fråga hur det är. Trots att jag verkligen verkligen skulle vilja. Både för hans och min skull.
Endast två veckor kvar till begravningen. Kommer bli så otroligt jobbigt och jag kan inte ens föreställa mig hur jag kommer känna då jag träffar familjen , släkten och framför allt farmor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Han skulle säkert uppskatta mycket att ringde för att höra hur allt är. En liten grej kan göra så mycket när någon nära gått bort..
R : ja han skulle säkert det och även jag som sagt..
Han ringde faktiskt igår. Och vi prata om allt annat utom det som är viktigt och man behöver prata om nu. Försökte prata lite om det men min pappa byter snabbt samtalsämne. Han är så dålig på att prata känslor. Och när jag vet hur jobbigt han tycker att det är så vill jag inte pressa honom. Men det var skönt att bara få höra hans röst. Liten tröst.
Han kanske pratat så mycket om de med andra, att han kände att de va skönt att prata helt vanliga saker med dig en stund?
Så vet jag att de va för mig när "alla" runt mig dog, blev liksom för mycke "sorge" prat emellanåt. Va t.o.m. jobbigt ibland att se andra gråta som kom till vår familj för att beklaga sorgen,allt stod en upp i halsen. De e ju jobbigt att gå och vänta på begravningen så länge också, allt blir så slutgiltigt då, så verkligt att det faktiskt är som det är. Men jag kan säga att det samtidigt är lite skönt också, för sen kan man börja bearbeta allting.
Blev en massa flumm detdär.. men nåja..
R: ja så kan det också ha varit att han var trött på att prata om det . Men han är lite svår min pappa, så tror att han har svårt att prata om det överlag inte bara med mig. Och jag har inte pratat om det med många direkt. Så hade ändå varit ganska skönt att få prata av sig lite. Men jag ska ju hem på begravningen nästa helg så hinner nog prata om det massor med familjen då. Och ja det är jobbigt att vänta på begravningen så länge för som du känner vore det ganska skönt att få det gjort så man kan börja bearbeta det och gå vidare.
Ledsen att du gått igenom sånt du med. Aldrig roligt. Och som jag skrev tidigare så är det första nära som går bort, som jag kommer ihåg.
Skicka en kommentar