Hon sa: Räck ut din hand, jag vill att du blundar.
Och hon tog min hand och la den tätt mot sin mage.
Hon sa: Nu är vi en del av ett under.
Jag hade en älskling en gång.
Jag såg hennes soluppgång.
När hon bar liv blev hennes röst fyllt av skratt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar