På onsdag morgon ska jag till läkaren. Då ska jag få svar på alla prover och få vet vad det är som är fel på mig. Nu när det är så nära känner jag att jag har lite blandade känslor. Jag har väntat över en månad på den här dagen och det ska bli skönt att få svar, men samtidigt vill jag ju inte veta om det är nåt illa. Så det känns lite skrämmande. Önskar faktiskt att jag kunde ta med mig nån som kan hålla mig i handen. För det är inte bara provsvaren som känns skrämmande, jag hatar verkligen sjukhus..
Den här månaden som nu har passerat har verkligen varit upp och ner. Vissa dagar har jag haft nästan inget ont alls och andra dagar varit halvt handikappad. Den senaste veckan har däremot varit ganska bra, men har mestadels tagit det lugnt. Är ju tyvärr så att jag blir stel om jag är stilla sittandes för länge oxå. Så jag måste tvinga mig själv att röra på mig fast jag har ont.
Allt jag vill nu är bara att få återgå till mitt normala liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vi håller tummarna för dig! Hör av dig när du varit där, så vi får höra hur det gått.
Saknar dig nu, var så skönt att ha dig här!
Behöver du sällskap så kan jag och Elias komma med. Lyxen med att vara mammaledig =)
Kram Anna
Sofie : Tack ! självklart hör jag av mig när jag varit där. Och jag saknar er redan oxå. tiden gå alltid så fort när vi ses.
Anna: Tack vad du är gullig! ;) vore jätte trevligt med sällskap, men orkar ni sitta på sjukhuset? kan ju ta ett bra tag.. Vi måste snart se till att ta en fika iaf!
Vi kan komma med om du vill.
Tar med mig vagnen så Elias kan sova i den.
Hör av dig så vi kan bestämma vilken tid vi ska hämta dig.
Kram
Förstår det syster, men du ska se att bara vetskapen kommer att göra att det känns bättre. Då har man ju något att i alla fall utgå ifrån!
Vi saknar dig galet mycket! Hade ju hunnit vänja oss vid att ha dig här dygnet runt. Kom snart tillbaka ;-) Pojkarna saknar moster Tesa. Ring imorgon! Puss!
Skicka en kommentar