Jag vet att det är tjatigt nu om M. Men tänk er själva att vara helt upp över öronen nykär och sen måste vara ute honom i tio veckor? Och med tanke på att vi sågs så gott som varje dag innan han åkte. Nåja jag kommer fortsätta tjata om saknaden i nio veckor till. Tills han kommer hem igen helt enkelt. Nu har jag två dagar i rad kunnat skypa med honom i alla fall. Fått höra hans röst och se honom lite. Känns genast lite lättare då! Och han är verkligen världens bästa.
Ibland kan jag ställa mig fråga vad jag har gjort som haft sån tur som lyckades få honom i mitt liv? Undrar ibland också om jag verkligen förtjänar nån som han..
Kan ju inte påstå att jag haft nån tur med männen innan direkt så.
Är i alla fall otroligt glad att jag har honom, att han faktiskt hittade mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar