Spånar vidare lite på samma ämne här nu.. Men jag ska dock tillägga att jag mår bra å är glad å lycklig.. Bara funderar på en hel del just nu! ;) Bara så att ni inte blir oroliga..
Att glömma eller förtränga svåra upplevelser är ett sätt att överleva.
När barn inte orkar bära ångest, stress och rädsla förtränger de händelsen till det omedvetna för att kunna fungera.
Men så småningom blir förträngningen en nackdel.
Barn kan glömma delar av sin barndom och tappar delvis kontakten med sig själva.
De får svårare att ta tillvara sina talanger och resurser och vet inte längre om vad de ska säga Ja eller nej till i livet.
Det är inte traumat som gör människan sjuk utan den omedvetna, bortträngda , hopplösa förtvivlan över att inte få tala om det som man lidigt;
att inte få visa och inte heller kunna uppleva känslor av vrede, raseri, förnedring, förtvivlan , vanmakt och sorg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är svårt att tro att du mår helt bra, faktiskt.. Med tanke på alla funderingar du har som säkert tar mkt kraft av dej.. Nästa gång vi ses Tesa, vill jag att du pratar med mej om det är något! Okej? Kram!
Exakt, på pricken så är det. Och om du verkligen VET själv att det är så, så förvånar det mig att du inte har tagit tag i det? Vägen till lycka är att ta tag i den där ryggsäcken du har, få ur dig allt, acceptera, förlåta och gå vidare. Och det behöver du göra med någon som kan sånt här. Som du säger så mår du ju bra just nu, men ditt bagage finns ju kvar. Och du kommer verkligen aldrig att ångra något den dag du bestämmer dig för att ta itu med ditt förflutna. Du kommer att bli en ny människa! =) Och är det nåt i livet som du verkligen verkligen förtjänar, då är det lycka. Love you, puss
Jo jag tror å vet att för att kunna gå vidare helt å fullt så måste man prata om det som hänt.. Men som sagt, så länge man känner att man mår bra känns det skrämmande att dra upp allt igen.. Så jag måste samla mod på mig innan jag tar steget ut..
Å självklart så funderar jag då å då på det som hänt mig.. det kommar jag aldrig komma ifrån, även om jag pratar ut med nån psykolog.. Det går inte radera mina minnen å mina upplevelser.. Men som sagt, det krävs en hel del ork å mod för att verkligen ta tag i det.. Å det känns svårt just nu!
Inte krävs det någon speciell viljestyrka eller mod för att gå och prata med någon? Visst är det jobbigt, men det är inte knäckande. De är ju till för att hjälpa!
Inte går det att radera dina minnen, men jag har en stor känsla av att du kommer att tänka på de och uppleva saker annorlunda när du har fått hjälp. Med nya perspektiv och en ny kunskap om dig själv kommer det förflutna inte att kännas lika jobbigt längre. Tro mig. Been there, done that. Och det absolut bästa tillfället att ta det där steget är ju självklart när du mår bra! Ju fortare du gör det här, desto fortare kan ditt liv starta. Och jag vill nog tro att du är stark nog att ta itu med saker och ting. Som jag sa tidigare så förtjänar du verkligen att bli lycklig, och just nu så står dörren till lycka öppen, allt du behöver göra är att kliva in.
Sant! Håller med om typ allt.
Skicka en kommentar