Lite lättare

Sen dagen D har situationen hemma blivit tusen gånger bättre! Innan så såg jag aldrig F, vi var alltid på olika håll. Pratade sällan med varandra tyckte bara det var jobbigt om han ringde och kollade upp vad jag gjorde hela tiden. Vi har väl inte riktigt gjort nåt tillsammans på flera månader, minst ett halv år.

Men nu på dagarna pratar vi med varandra, skojar och skrattar tillsammans. Tror att vi båda känner att en sten lyfts från våra axlar, livet känns lättare. Trots att det är jobbigt oxå så kan vi skratta tillsammans. Jag hoppas att det håller i sig, för jag vill att vi ska kunna fortsätta vara vänner. För det finns ingen som får mig att skratta som han. Men jag tror att det kanske ska funka, för vårt förhållande har nästintill helt byggts på vänskap. Vi har alltid varit goda vänner.

Första veckan

Det har gått nån vecka nu sen vi gjorde slut och kanske jag verkar känslokall men det känns verkligen som om en sten lättat från mig. Det är så tungt och jobbigt att leva i ett förhållande som inte är bra, som tär på en varje dag.
Det har varit många frågor från alla håll och kanter och visst kan jag förstå det. Men önskar att jag bara kunde få försvinna härifrån nån vecka eller två tills allt drama lagt sig.

Om ca en månad flyttar F ut ur lägenheten och då ska jag bo alldeles ensam i en stor trea. Säkert kommer allt gå bra men det känns lite små läskigt oxå. Jag har nästintill aldrig bott ensam eller ens varit singel.
Konstigt att man börjar närma sig trettio strecket och ska nu börja om från början igen. När mina vänner runtomkring, skaffar barn, bygger hus och gifter sig så gör jag tvärtom. Men jag skulle aldrig stressa fram nåt sånt med nån som inte känns rätt. Jag väntar hellre i så fall tills jag är 40 om det skulle behövas. :)

......

Ja är väl lika bra att berätta nu då. Den här ön är ju så himla liten så folk kommer nog ändå få veta..
Jag och F är inte längre tillsammans. Det känns jobbigt men är ändå ett beslut som vi är ganska överens över. Vi gav det en chans till då vi hade det tungt sist, för två år sen nu nästan. Men det funkar inte. Vi är bättre som vänner än tillsammans..

Insikt

Vet inte riktigt varför men tror att det alltid varit så, jag vill vara alla till lags. Vill och tror gott om alla, kanske lite väl blåögd i många fall. Så jag själv får lida i slutändan. Tar verkligen åt mig när folk kanske inte beter sig så som jag trott. Kan ibland inte förstå att folk inte är så som min bild är av dom. Men jag måste väl försöka lära mig att folk är inte goda, alla har nåt mörkt i sig. Även jag.

Man tror att man har skapat en typ av relation med varandra och sen märker att den människan inte alls är på samma plan. Trots att nån kanske betett sig illa mot mig fortsätter jag försvara dem, skyller på alla olika anledningar jag kan komma fram till. Nåt måste ju vara orsaken att personen reagerar som den gör. Kan inte vara så att det bara kommer naturligt för dem. I alla mina riktiga relationer har det varit så, är så.
Finns så mycket jag önskar jag kunde berätta här, men vet att det finns många som läser här som jag inte vill dela hela mitt livs historia med. Börjar smått komma till insikt till varför jag försvarar dom som kanske gör mig mest illa, mamma....
Har man hela sitt liv fått inpräntat ett sätt att försvara sig på mot sorg så kommer det alltid vara så. Så jag antar att det är mitt sätt att slippa ta itu med saker och ting.

Skrämmande att bara på dom korta minuter jag satte mig ner för att skriva det här har jag redan börjat förstå mig på mig själv bättre.

??

Ja som alla kanske märkt så har jag inte varit jätte flitig här på bloggen och ärligt talat så orkar jag inte. Har inget vettigt att säga i alla fall så! Mitt liv är ganska upp och ner men det är inget jag tänker lämna ut här för alla att läsa. Så dom som känner mig vet vad det är.

Annars så har jag haft en underbar semester, men är nu tillbaka på jobbet. Känns ganska skönt det med!

Use Somebody

Skön cover på min favorit på KOL nyaste skiva!