Jag har drömmar precis som alla andra. Drömmer om stora saker. Men för varje år som går, dag , timme så förändras dom. Mina drömmar som jag haft tidigare känns idag väldigt långt borta. Sådant som man drömt om ända sen man var liten, sådant som man trott att det inte ens finns tvivel på att det kommer bli så. Jag börjar bli äldre( ja inte lastgammal men äldre) och ju äldre man blir desto svårare blir det med vissa saker.
Börjar tänka att jag kanske aldrig kommer skaffa barn .. Innan har jag liksom inte varit redo, en stor anledning till att det tog slut mellan mig och F. Han ville ha hus och allt det, men det skrämde mig för mycket. Är ett så stort steg. Jag menar hur vet man att man vill dela resten av sitt liv med en person, och skaffa hus och familj med honom? Jag tror aldrig att jag kommer hitta det. Inte för att jag inte tror på kärlek, jag tror absolut att man kan älska nån så mycket! Men som sagt , det finns inget som tyder på evig kärlek och trohet i min värld. Låter kanske tragiskt, men jag har blivit sviken så många gånger av dom jag älskar . Visst hoppas jag att jag nån dag blir överbevisad och träffar Han som vill dela sitt liv med mig!
Vissa saker känns bara så långt borta som sagt. Var inte riktigt så här jag trodde att mitt liv skulle se ut när jag var 28.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det känner man nog, kära syster. När du är redo att ta det där steget tillsammans någon - det är då det är rätt.
Skicka en kommentar