Ja vad säger man?.. Hösten kom fort och i och med den även höstdepressionen . Där av den lite låga och tysta perioden på bloggen. Den kommer verkligen varje år så fort det blir mörkt,grått och kallt. Och jag är väldigt dålig på att bara ignorera den. Så jag blir lite låg ett tag. Men försöker se till att det händer roliga saker och att jag sysselsätter mig ordentligt så jag tänker på annat. Sen blir det väl ännu mera påtagligt eftersom man faktiskt är ensam också. Har alla mina underbara vänner, men ingen att dela vardagen med och inte familjen nära. Så då vandrar tankarna ofta till allt det man saknar. Känner nu dock att jag är på väg tillbaka! Gladare igen och kan vara mera social . Är sån som nämligen stänger in mig och helst vill vara ensam när jag är låg.
Gårdagen hos J var i alla fall toppen! Så många skratt. :) Kvällen slutade ju självklart på krogen, där det var si så där. Inte så mycket roligt folk ute. Men hittade ett gäng härliga svenska pojkar som vi satt och snacka med rätt länge. Som sedan hakade på , på efterfest hem till mig. Där det blev en hel massa allsång när gitarren kom fram! Toppen! I säng runt sju tiden och sen vakna upp vid nio. Så idag är man rätt sliten. Men det var det värt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar