Trodde helt och fullt att jag skulle dö igår.. Rädd för att somna, trodde att jag aldrig skulle vakna igen..
Allt började med att jag gick på jobbet å frös som fan.. Hur mycket jag än klädde på mig så hjälpte det inte.. Väl hemma så kände jag mig trött å sliten, fortfarande iskall.. Tog en låång å varm dusch, kändes lite bättre efter det faktiskt! Vi for hemmifrån en sväng, hyrde film.. Satte oss i soffan å tittade, sa till f att jag kände mig hängig.. Då var klockan nio.. Nå väl, efter en timmes tittande var det dax för rökpaus.. :D Gick ut själv på balkongen, sen till hallen å hängde av mig jackan.. Efter det minns jag ingenting.. Vakna till av att F höll mig under armarna å försökte sätta mig upp.. Han prata med mig oxå men jag har ingen aning om vad han sa till mig.. Han hjälpte mig till soffan, men jag fick inte somna.. Men det var såå svårt att hålla ögonen öppna, ville bara lägga mig ner å blunda.. Hade så ont i bröstet , hjärtat slog som tusan.. Har aldrig förr varit så rädd.. F tjata om att vi måste åka till sjukhuset, men jag hatar sjukhus.. Så jag vägra.. Efter ett tag blev han så rädd så han tänkte ringa ambulans.. Jag fortsatte vägra.. Då tyckte han att vi skulle ringa min mamma iaf, eftersom hon har samma sjukdom som jag.. Men Nej, det ville jag absolut inte.. Sen eftersom jag vägrade allt det så tyckte han att vi skulle ringa Matilda så hon kunde prata lite vett i mig.. Men Nej inte det heller..
Efter ett tag kändes det lite bättre, så vi satte på filmen igen.. F kollade hela tiden att jag inte somnade.. När filmen väl tagit slut sa jag att jag måste få lägga mig å sova..
Så visst vi gick till sängen.. Bädda ner mig, blundade.. Sa Jag älskar dig till F, sen viskade jag försiktigt : Jag är rädd... Då kom tårarna..
Vaknade imorse! :D Prata med F i telefon, han sa att han direkt imorse hade kollat pulsen på mig innan han for på jobb..
Usch , det var nog det värsta jag varit med om.. Har nog lärt mig en läxa, måste ta mig till sjukhuset å kolla upp min medicin! Vill inte vara med om det där igen.. Å vill inte utsätta F för det igen heller.. Han var verkligen livrädd..
Har idag sjukt ont i knäna, fick blåmärken.. Å ont i axeln.. F berätta att han hade fattat att det var nåt konstigt för hunden hade börjat skälla en massa.. .Han stod å skällde på mig när jag låg på golvet.. Ja fy fan.. Läskigt..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag blir så FÖRBANNAT ARG på att du resonerar som du gör!! skulle det varit jag skulle du så ha åkt kunkapåse hela vägen (vilket inte är så himla långt från er, men ändå..) till sjukhuset!! jag ska slå lite vett i dej när jag kommer hem.. :D tur att du mår bra nu iaf!
Men fy fan! Jag skulle garanterat pratat vett i dig! Åk till sjukhuset människa! Basta.
Blir ju rädd jag med. Du måste ta hand om dig tösen. Det vet du.
Inte gå runt och må dåligt!
Kram kram
Mille: Jo blir arg själv för att jag resonerar så.. Men är man rädd så är man..
Tilda: skulle kanske ha behövt ringt iaf, så du kunde banka lite vett i mig.. Å rädd var jag oxå..
Berättade för A på jobbet idag, hon ställde en bra fråga.. Vad är du mest rädd för, sjukhus eller att dö??
Men kvinna! vad är det du säger... Du måste verkligen kontakta en läkare, så där får du inte hålla på. Skrämma upp folk, och dig själv! Man skall vara rädd om sig! kramar
Men sötaste älskade lillasyster! Så där får du inte hålla på - du skrämmer ju mig också!! Vill du absolut inte till sjukhus så ringer man iaf dit och kollar... USCH. Gå och träffa en läkare - nu! Trycket i bröstet låter som panikångest... och med tanke på det jag läser här under är det nog inte så konstigt. Ta itu med det på en gång - innan det blir värre! Love you, puss
Nä, panik ångest är det nog inte.. Utan det är ju sköldkörteln som spökar.. Fick berättat för mig idag oxå att jag är himla svullen.. Har inte sett det tidigare, så det var därför jag hade ont i bröstet.. Är fortfarande ganska öm å har ibland svårt att andas..
Så jo läkare blir det nog så fort som möjligt! jag lovar! :D
Skicka en kommentar