En sån dag..

Hur kan man gå från att sväva på molnen till att sjunka långt under jorden på bara nån dag?.. Förstår inte att jag faktiskt saknar nåt jag aldrig haft, hur är det möjligt?

Sätter mig ner i soffan efter att ha städat upp här hemma och känslan bara kommer över mig och jag blir ledsen. Otroligt hur man kan känna sig som den ensammaste människan på hela jorden trots att man har folk runtomkring sig hela dagarna. Om man bara skulle få kunna försvinna från sina egna tankar och känslor bara för en dag, tänk vad skönt det skulle vara.

Längtar och saknar familjen som vanligt. Önskar jag kunde få vara där och dela deras vardag mera. Få kunna leka och busa med syskon barnen . Sparka fotboll med lilla killarna, få mysa och busa med goaste lilla Mira. Missar så mycket av hennes uppväxt.
Men om ca en och en halv vecka kommer mina underbara systrar över för att spendera en helg med mig, bara vi tre! Och jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar och räknar dagarna tills dess. Vill ha dom här hos mig hela tiden. Få prata strunt, allvar, skratta och umgås tillsammans.