Upp och ner , ner och upp. Ja tyckte i början att nej jag påverkas inte i humöret av alla hormoner. Märker ingen skillnad. Nej just så. Ena stunden är jag så lycklig och glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I nästa är jag jätte deppig och känner mig ensam och övergiven typ. Gråter lite och tycker synd om mig själv.
Efter det blir jag irriterad på mig själv för att jag är så löjlig. Och vad har jag att vara ledsen för liksom?!
Stackars M som trots att han inte är hemma får allt kastat över sig. För vem ska jag annars beklaga mig till?
Published with Blogger-droid v2.0.4
2 kommentarer:
Hehe, berg&dalbanan hör liksom till ;) vänta bara till du ser något hemskt sorgligt på tv. Eller bara något jättefint och glatt. Jag grät till allt!
Men du är definitivt inte ensam och övergiven! Och du är så fin och vacker!
Snart är han hemma, så han kan hålla om dig när det känns som världen är lite dum.
Snart ses vi! Puss syster.
Mm jo det har redan börjat ! Gråter smått för det mesta. :) Är väl bara vänja sig vid att humöret går och upp och ner helt enkelt.
Och tack lillasyster! Klart jag vet att jag verkligen inte är ensam och övergiven. Har ju alla er, vännerna och M även om han är lite långt borta just nu. Ja snart är han hemma igen som tur. Och då får han inte resa iväg så där länge igen ;)
Ja vi ses om två veckor syster! Puss
Skicka en kommentar