Me myself and I

Vet inte om det beror på att jag varit hemma sjuk från jobbet i två dagar nu. Men har funderat en himla massa på min livssituation. Älskar Åland, med alla mina fina vänner. Mitt jobb som jag faktiskt älskar. Men dom senaste gångerna jag har varit hem till Sverige så längtar jag inte tillbaka till ön särskilt mycket. Vill stanna där! Saknar Sverige och familjen otroligt mycket just nu. Undrar om det kan vara min tio års kris som Åläning som spökar. Har ju bott så gott som hela mitt vuxna liv här på ön. Längtar efter mera fart och mera folk. Kanske det beror på att jag är ensam också, singel. Så vad gör man, ska man bara upp och lämna allt det trygga man har här. Börja om ytterligare en gång nån annanstans? Eller bara hoppas på att den lilla "krisen" går över av sig själv? Är ju inte så att jag inte trivs här på ön! För det gör jag verkligen. Kan också vara att trettio årsdagen närmar sig med stormsteg och jag känner att jag borde ta tag i mitt liv mera.


Annat jag hunnit fundera en massa på är ju kärlek. Det fanns nån i mitt liv för drygt ett år sen. Som jag verkligen föll pladask för. Vi träffades i nästan nio månader. Sen blev jag tvungen att ta ett svårt beslut och sluta träffa honom. För han inte riktigt visste vad han ville och det antagligen bara hade slutat med att jag blivit ännu mera sårad. Vi är ju fortfarande vänner och hörs av lite då och då. Det var tyst ett väldigt långt tag dock. Men från bådas håll. Nu kan jag komma på mig själv med att tänka på han rätt ofta igen, sakna honom. Alla minnen. Eller ja bara få vara nära honom.
Klart det funnits personer efter honom som betytt en hel del också. Som jag säkert hade kunnat fallit för bara jag träffat dom mera.

Det jag kommit fram till är i alla fall att jag orkar inte försöka mer. Jag har slutat höra av mig till männen jag haft i mitt liv.. Upp till dom nu. ( nu låter det ju som jag har flera stycken på gång samtidigt , men inte så jag menar!)

Tänker koncentrera mig på mig själv just nu. Fundera ut vad jag vill med mitt liv.