......

Julen

Om bara några dagar närmar sig Julafton. Och i år känns det väldigt vemodigt. För det första så har jag inga julkänslor för huvudtaget och för det andra så får jag inte fira med mina nära och kära.. Jag längtar så mycket att det fysiskt gör ont i mig efter min familj. Blir tårögd när jag läser att dom alla varit ut till pappa och hälsat på och firat lillJul. Men jag då? Varför ska jag missa det.. Och sen ska systrarna med familj upp till mamma och fira nyår. Och det missar jag också. Känner mig faktiskt just nu himla ensam.

Är glad att jag jobbar så mycket som jag gör just nu, annars skulle jag gå under. Jobbet, arbetskamraterna och kunderna förgyller mina dagar. Låter tragiskt egentligen men det är det som känns bäst just nu. För så fort jag kommer hem i min stora tomma lägenhet så kommer ensamheten krypandes.
Tror att jag är dålig på att vara ensam. Och då menar jag inte själv, jag kan lätt vara hemma själv tycker oftast det är jätte skönt. Men det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv..

Saknar...

saknar ibland. Saknar att få berätta saker som hänt, roliga eller tråkiga. Saknar alla våra skämt och knäppa saker vi brukade göra. Saknar att få ta en kaffe tillsammans. Saknar att ta långpromenader med vår hund. Saknar att sitta i soffan tillsammans. Saknar alla våra gemensamma drömmar och planer. Saknar våra middagar tillsammans med vännerna. Saknar Dig ibland..

vardagen

För att jag alls ska kunna fungera och klara av vardagen så försöker jag varje dag sätta upp små mål som jag måste klara av. Viktigaste målet varje dag är att ta sig upp ur sängen och iväg till jobbet.
Så sådana dagar då jag är ledig och egentligen inte har några planer blir jätte jobbiga. För att försöka hitta en anledning att alls stiga ur sängen blir svårt. Så som sagt då gör jag upp små mål, som att jag ska gå ut med hunden, tvätta kläder, duscha o.s.v.. Efter det sen brukar dagen rulla på, tills det är dags att försöka sova igen.. Och så på morgonen börjar allt om från början igen..

ärlig..

Fick en länk på mailen av rara T. Var en blogg text som faktiskt kändes så otroligt träffande. Det kändes som att orden var tagna direkt ur mitt huvud, mina tankar. Sen fick jag även den känslan att vågar hon öppna sig så för så många människor som faktiskt läser hennes blogg varför skulle inte jag kunna. Så nu och här tänker jag öppna mig för alla er, berätta lite som pågått i mitt liv en väldigt lång period..

Jag måste säga som hon, men hur börjar man egentligen...

Jag har inte sovit en hel natt på över fyra månader. Mesta sömn i streck jag fått är max fem timmar. Jag har jätte svårt att somna, vaknar sen varje natt prick klockan tre och kan inte somna om.. Ligger vaken till sex ungefär och vrider och vänder på mig, funderar.. Sen upp före åtta och iväg till jobbet.
Jag försöker varje morgon och brottas med mig själv bara för att orka ta mig ur sängen, orka träffa människor, orka leva. Och varje dag är en seger när jag tar mig till jobbet, tror att just nu är det mitt arbete som håller mig flytande.

Nästan så länge jag kan minnas har jag alltid varit smått deprimerad.. Men det kommer ju alltid stunder då man tror att allt är bra och man förtränger att man nånsin mått dåligt och har haft sådana hemska tankar.
För ca tio år sedan gick jag hos en psykolog, jag har alltid tänkt och tyckt att det inte är nåt konstigt att prata med en människa som är helt opartisk och utomstående. Men den upplevelsen var inge bra, jag fick aldrig nåt förtroende för henne. Tragiskt nog har det fått mig att tvivla på att öppna mig för folk. Men nu tio år senare har jag kommit till den punkten att jag vet att tar jag inte tag i det här nu så kommer jag gräva ner mig totalt snart. För det blir inte bättre bara av sig själv.

Nu kanske ni funderar över varför jag skulle vara deprimerad.. Och det är så mycket saker som jag inte ens vet var jag ska börja förklara..
Min första räddning kom när jag flyttade hit till Åland, jag vet att hade jag inte gjort det hade jag inte levt idag. Jag hade tagit mitt eget liv..

Jag vet idag att det hade varit fegt, men ändå för bara några veckor sedan for dom tankarna genom mitt huvud igen. För varenda liten motgång som sker just nu , ( behöver absolut inte vara nåt stort) blir till ett jätte projekt för mig och jag oroar mig och har ångest i flera dagar, veckor.

Enda anledningen att jag öppet just nu kan berätta att jag mår som jag gör är att jag tänker ta tag i det, rädda mig själv återigen!

Ber om ursäkt om texten är vädligt luddig och osammanhängande, men det är fritt utaget från mina tankar bara. Och har ni frågor så är det helt ok, jag ska försöka svara på det jag kan.


Här är Zandras text från hennes blogg..

What about love???

Lugn helg

Har varit en så lugn och skön helg. I fredags direkt efter jobbet stack jag ut till Geta för att äta middag med tre av mina bästa vänner. Och det var verkligen toppen! Lugnt och skönt. Fick snusa lite på lilla söta Kiara oxå. Var nog hemma vid elva tiden , tittade halvt på en film sen sängen.



Lördagen sov jag länge ( för att vara jag som inte kan sova) steg upp tio. Hade planer på att ta mig ner på stan och kika ,har inte varit på stan på jag vet inte hur länge. Men det blev att städa och fixa hemma istället. På kvällen var det god middag med lite vin och sen en film. Faktiskt med sällskap, av F! Och vi överlevde kvällen utan bråk och utan tårar.

Och idag har jag varit på promenad i solen med hunden. Toppen! Ska snart ställa mig i duschen sen bege mig ut till Bastö och äta middag med underbara E! Och imorgon börjar en sex dagars vecka på jobbet, och fredag innebär lång dag. Open by Night! Men på lördagen vankas festligheter igen, som vanligt! :)

Sanningen

Jag vet att det kanske verkar som att allt är bra, att jag är stark och att mitt liv gått vidare. Men så är inte verkligheten.

Jag har inte kunnat sova på minst en månad. Jag försöker lägga mig tidigt men jag kan inte somna, jag försöker lägga mig senare så kanske jag somnar direkt. Men nej.. Ligger vaken i minst en timme innan jag kanske somnar, vid ca 2 tiden. Sen vaknar jag vid tre, fyra och kan inte somna om. Ligger vaken till sex och sen ringer klockan vid kvart i åtta. Jag har nu införskaffat sömntabletter från hälsokost som jag hoppas och ber ska hjälpa. För min kropp orkar snart inte mer. Jag har börjat få ont i lederna igen och får sendrag var och varannan timme.

Igår grät jag i timtal. Från sju på kvällen till tolv då jag utmattad la mig i sängen. Och trodde jag skulle somna.

Ingenting är bra just nu, och det känns som varenda liten småsak blir till ett jätte projekt och jag orkar inte..

Hemma igen

Hemma igen efter en händelserik helg i sverige! Det var kalas efter kalas. Så man hade knappt en lugn stund! Och det känns idag, kom hem med sena båten igår oxå. Menmen, det var det nog värt iaf! Känns så tråkigt varje gång man åker hem igen, speciellt när man inte vet när vi ses nästa gång. Men förhoppningsvis ska det inte dröja allt för länge.

Familjen tyckte att det var dax för mig att flytta hem igen nu. T.o.m att min pappa sa det. Jag längtar och saknar syskon barnen och familjen massor men jag trivs här, mitt liv är ju här. Jag har ingenting i Sverige längre utom familjen. Jag tvivlar alltid på om jag ska bo här resten av mitt liv eller inte, velar fram och tillbaka. Men tänk om jag bara skulle ta det beslutet och bestämma mig för att det är här jag ska leva! Fixa mitt finska medborgarskap och kanske köpa mig en lägenhet?! Börja leva!

Nu drar jag

Nu sticker jag bort från den här ön ett par dagar! Ska bli så skönt , slippa allt drama hemma och slippa ifrån vissa människor.

Så bye bye, tillbaka efter helgen! :)

För mycket

Det börjar faktiskt bli jobbigt nu. Har försökt vara positiv och stark. Men nu börjar det bli för mycket på en gång. Vill gråta..

Med förhållandet så är det ju som det är, med boendet är det struligt, med pengar är det struligt och på jobbet är det struligt. Känner att det bara bygger på och det går inte åt rätt håll utan blir bara värre. När ska jag få börja leva igen?

Är så glad att jag ska få åka hem i helgen, få komma bort från allt och alla en stund. Kanske hinna fundera och rensa tankarna lite.
Förstår inte riktigt hur allt blev så upp och ner så snabbt och på en och samma gång..

Bartömning på Knorring

Det blev en sjukt rolig kväll! Middag på Knorring med Emma sen Arken!

Det är nu som livet är mitt..

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Svårt

Har minst tusen tankar i huvudet just nu. Varför ska allt vara så förbannat svårt? Det är så himla mycket drama just nu så jag önskar jag kunde försvinna under jorden ett tag. Allt jag vill är att få börja mitt nya liv, få vardagen att funka ensam .. Känns lite tungt nu med allt.

Sick and tired of always being sick and tired

Usch vad jag börjar bli less på det här. Visserligen så sa ju min läkare att jag har väldigt dåligt immunförsvar, tydligen så attackerar min kropp immunförsvaret så jag blir lättare sjuk. Men det här är ju sjukt! Tänk om det skulle få kunna gå en månad utan att jag är sjuk..
Har nu varit förkyld i över en vecka. Började med lite lätt hosta och lite feber. Trodde kanske jag började bli bättre till helgen , men det blev bara värre. Hostar nu så mycket att jag har ont i hela kroppen, och inget hjälper. Snoret har börjat rinna och tror att jag kanske har feber igen.
Det är synd om mig... :(

Lite lättare

Sen dagen D har situationen hemma blivit tusen gånger bättre! Innan så såg jag aldrig F, vi var alltid på olika håll. Pratade sällan med varandra tyckte bara det var jobbigt om han ringde och kollade upp vad jag gjorde hela tiden. Vi har väl inte riktigt gjort nåt tillsammans på flera månader, minst ett halv år.

Men nu på dagarna pratar vi med varandra, skojar och skrattar tillsammans. Tror att vi båda känner att en sten lyfts från våra axlar, livet känns lättare. Trots att det är jobbigt oxå så kan vi skratta tillsammans. Jag hoppas att det håller i sig, för jag vill att vi ska kunna fortsätta vara vänner. För det finns ingen som får mig att skratta som han. Men jag tror att det kanske ska funka, för vårt förhållande har nästintill helt byggts på vänskap. Vi har alltid varit goda vänner.

Första veckan

Det har gått nån vecka nu sen vi gjorde slut och kanske jag verkar känslokall men det känns verkligen som om en sten lättat från mig. Det är så tungt och jobbigt att leva i ett förhållande som inte är bra, som tär på en varje dag.
Det har varit många frågor från alla håll och kanter och visst kan jag förstå det. Men önskar att jag bara kunde få försvinna härifrån nån vecka eller två tills allt drama lagt sig.

Om ca en månad flyttar F ut ur lägenheten och då ska jag bo alldeles ensam i en stor trea. Säkert kommer allt gå bra men det känns lite små läskigt oxå. Jag har nästintill aldrig bott ensam eller ens varit singel.
Konstigt att man börjar närma sig trettio strecket och ska nu börja om från början igen. När mina vänner runtomkring, skaffar barn, bygger hus och gifter sig så gör jag tvärtom. Men jag skulle aldrig stressa fram nåt sånt med nån som inte känns rätt. Jag väntar hellre i så fall tills jag är 40 om det skulle behövas. :)

......

Ja är väl lika bra att berätta nu då. Den här ön är ju så himla liten så folk kommer nog ändå få veta..
Jag och F är inte längre tillsammans. Det känns jobbigt men är ändå ett beslut som vi är ganska överens över. Vi gav det en chans till då vi hade det tungt sist, för två år sen nu nästan. Men det funkar inte. Vi är bättre som vänner än tillsammans..

Insikt

Vet inte riktigt varför men tror att det alltid varit så, jag vill vara alla till lags. Vill och tror gott om alla, kanske lite väl blåögd i många fall. Så jag själv får lida i slutändan. Tar verkligen åt mig när folk kanske inte beter sig så som jag trott. Kan ibland inte förstå att folk inte är så som min bild är av dom. Men jag måste väl försöka lära mig att folk är inte goda, alla har nåt mörkt i sig. Även jag.

Man tror att man har skapat en typ av relation med varandra och sen märker att den människan inte alls är på samma plan. Trots att nån kanske betett sig illa mot mig fortsätter jag försvara dem, skyller på alla olika anledningar jag kan komma fram till. Nåt måste ju vara orsaken att personen reagerar som den gör. Kan inte vara så att det bara kommer naturligt för dem. I alla mina riktiga relationer har det varit så, är så.
Finns så mycket jag önskar jag kunde berätta här, men vet att det finns många som läser här som jag inte vill dela hela mitt livs historia med. Börjar smått komma till insikt till varför jag försvarar dom som kanske gör mig mest illa, mamma....
Har man hela sitt liv fått inpräntat ett sätt att försvara sig på mot sorg så kommer det alltid vara så. Så jag antar att det är mitt sätt att slippa ta itu med saker och ting.

Skrämmande att bara på dom korta minuter jag satte mig ner för att skriva det här har jag redan börjat förstå mig på mig själv bättre.

??

Ja som alla kanske märkt så har jag inte varit jätte flitig här på bloggen och ärligt talat så orkar jag inte. Har inget vettigt att säga i alla fall så! Mitt liv är ganska upp och ner men det är inget jag tänker lämna ut här för alla att läsa. Så dom som känner mig vet vad det är.

Annars så har jag haft en underbar semester, men är nu tillbaka på jobbet. Känns ganska skönt det med!

Use Somebody

Skön cover på min favorit på KOL nyaste skiva!

Give Into Me

En av mina favoriter med vår tids Elvis!
Finns väl inget annat att säga än att han har gjort otroligt bra musik och förändrat musikvärlden totalt!

Oj Oj !

Oj vad mycket som hänt sen sist jag skrev här. Men det har sin anledning oxå. Våran dator hemma gick sönder för över en månad sen nu. Vet inte riktigt om jag orkar berätta allt , blir världens längsta blogg inlägg i så fall. Så jag gör en kort resumé av vad som hänt.

1. Fick så gott som alla provsvar när jag var till doktorn, jag har Sarkoidos. Blev sjukskriven en månad till efter besöket då jag fortfarande hade jobbiga dagar. Men mår nu riktigt riktigt bra!

2. Tillbaka på jobbet den 1 juli, var så skönt! Jag riktigt längtade. Har nu jobbat nån vecka och det känns skönt att vara tillbaka i vardagen. Jobbar fyra dagar nästa vecka sen är det fyra veckors semester fram över!

3. Blev igår kväll moster ( igen) till en underbar liten tjej! Vi har väntat så på att det lilla livet ska titta ut, och nu nästan en månad för tidigt kom hon. Lillasysters lilla flicka. Jag är så himla glad för deras skull! Och för min egen, ytterligare en liten jag kan skämma bort. En av fördelarna att vara moster ( och jobba i en leksaksaffär) :)

Grattis!

Idag fyller min lilla vovve hela 3 år! Så idag är det kalas. ;)

Domedagen

På onsdag morgon ska jag till läkaren. Då ska jag få svar på alla prover och få vet vad det är som är fel på mig. Nu när det är så nära känner jag att jag har lite blandade känslor. Jag har väntat över en månad på den här dagen och det ska bli skönt att få svar, men samtidigt vill jag ju inte veta om det är nåt illa. Så det känns lite skrämmande. Önskar faktiskt att jag kunde ta med mig nån som kan hålla mig i handen. För det är inte bara provsvaren som känns skrämmande, jag hatar verkligen sjukhus..
Den här månaden som nu har passerat har verkligen varit upp och ner. Vissa dagar har jag haft nästan inget ont alls och andra dagar varit halvt handikappad. Den senaste veckan har däremot varit ganska bra, men har mestadels tagit det lugnt. Är ju tyvärr så att jag blir stel om jag är stilla sittandes för länge oxå. Så jag måste tvinga mig själv att röra på mig fast jag har ont.
Allt jag vill nu är bara att få återgå till mitt normala liv.

Tungt

Det kommer dröja nästan tre veckor innan jag får alla mina provsvar. Och en månad innan jag får se läkaren. Eftersom dom vill ha alla prover färdiga tills dess. Det känns verkligen inte roligt, ska jag gå med dom här smärtorna och oron i en månad? Dessutom så går min sjukskrivning ut på söndag och jag vet inte hur jag ska kunna jobba normalt igen. Ja ärligt talat så vill jag bara gråta. Kan jag inte bara få vara frisk?!

We all stand together

Åh, blir såå glad av den här söta låten! ;) Barndomsminne!

16!

Var till labbet imorse och dom tömde mig ordentligt på blod. 16 provrör fulla! Så nu får vi verkligen hoppas att dom visar vad som är fel på mig.
Bara den eviga väntan kvar ..

Så var helvetet tillbaka..

Jaha efter att min mystiska sjukdom bara försvann i julas så är den nu tillbaka tio gånger värre. Har gått i två veckor nu med otroliga krämpor i så gott som alla leder i kroppen. Började förra veckan med att jag hade svårt att komma upp ur sängen på morgonen och svårt att sova. Hade så himla ont i knäna och höften. Framåt veckan blev det bara värre och värre. Så i måndags var jag tvungen att ta mig till akuten. Hade då två svullna fötter, två svullna händer och handleder. Hade som stora knutar på händer som gjorde att jag hade svårt att greppa saker . Kände mig verkligen som ett kolli. Kunde inte ta vara på mig själv..
Läkar besöket var i alla fall bra, kändes faktiskt som det var en bra och seriös läkare den här gången. Som förstod att jag vill och behöver få svar på vad det är för fel på mig. Dock så hade han inte så glada nyheter. Han trodde att det absolut var reumatism jag hade fått. Men jag vet fortfarande inte hundra att det är det. Ska i veckan ta en massa nya prover och även träffa en specialist. Så nu håller jag alla tummar jag har på att jag inte är så sjuk..

James Yuill - No Surprise

Sååå skön! ;)

Happy Birthday To Me!!

Jaha, så nu är man ytterligare ett år äldre.. Känns inge roligt att fylla år längre , för man blir ju bara äldre! :)

Ger upp.?

Tror att min kropp långsamt håller på att ge upp. Först har jag ju min ärftliga sjukdom , sköldkörteln. Som jag haft sen jag 12 år. Och kommer få äta medicin hela mitt liv. Det är nästan lite lustigt hur mycket medicinen faktiskt gör för mig. Går jag utan medicin bara en dag så känner jag det direkt, fryser och en grym huvudvärk.

Sen hade jag ju i vintras min mystiska sjukdom i fötterna och lederna. Som jag fortfarande inte vet vad det var för nått. Det försvann lika fort som det kom. Känns lite skrämmande, för är det borta nu för alltid eller finns det chans att det kommer tillbaka?? Var verkligen inte roligt att vara sjuk i över en månad!

Så nu då, jag har fått nån muskel inflammation i ryggen som vägrar ge med sig. Var till sjukhuset i tisdags och dom titta och klämde och kände. Så fick recept på medicin som jag var och hämta ut och har nu ätit sen dess.. Har tyvärr inte hjälpt så gott som ingenting. Var därför tillbaka till sjukhuset i fredags efter att varit hemma från jobbet i tre dagar och vilat. Så dom titta och klämde och kände lite till. Kollade att det inte satt i kotorna eller så eftersom det inte blivit bättre. Fick iaf ett ytterligare recept på medicin som jag nu ska äta tre gånger om dagen i tio dagar. Och blev sjukskriven hela den här veckan.

Ja jag börjar ledsna på att det känns som att min kropp motarbetar mig hela tiden. Vill få vara frisk och må bra. Blir nästan lite deppig över allt det här. Kan knappt röra mig så jag har spenderat flera dagar halv sitt, liggandes i soffan nu. Gör ont att bara resa mig och gå..:(

Till Min Lillasyster

Hon sa: Räck ut din hand, jag vill att du blundar.
Och hon tog min hand och la den tätt mot sin mage.
Hon sa: Nu är vi en del av ett under.
Jag hade en älskling en gång.
Jag såg hennes soluppgång.
När hon bar liv blev hennes röst fyllt av skratt.

Change

Tänk vad saker och ting kan förändras bara av en liten tanken, ett litet ord man sagt. Alla begår vi misstag, alla sårar vi nån gång dom vi älskar mest av allt.
Trots att det är det sista man vill göra, trots att man spenderar hela sitt liv med att oroa sig och älska dom mer än nånsin. Hur gör man för att ta tillbaka det man sagt? För att göra nåt ogjort?
Det går inte, man kan inte ändra på det som hänt.
Men man kan göra det bästa av det som komma skall. Försöka att förlåta och gå vidare och hoppas på att saker nu kommer förändras. Nu är det sagt, nu är det gjort, så det kan inte bli annat än bättre nu.

!

Så nu valde jag att radera mitt senaste inlägg helt enkelt pga att resten av världen har inte med saken att göra!

Fever Ray

Den här dök upp på jobbet idag till mig! ;) Kändes super kul, har väntat länge på att den ska släppas! ;) Chefen tyckte dock att det lät som ren och skär knarkar musik. Han föreställde sig mig hemma lyssnades på skivan i min stora blommiga klänning. Dansande runt, nästan svävande.. Hahahaha.. ;)
Så avgör ni, knarkar musik eller inte?! ;)

2009

Jag har som sagt bestämt mig för att göra 2009 till mitt bästa år nånsin. Och då krävs det lite förändring. Jag har börjat lite smått redan, med nya saker till hemmet, nya saker till mig själv. Klippt av mig allt hår och blivit redhead! Skaffat en ny tatuering. Och framför allt slutat röka! Det känns verkligen som jag är på god väg oxå. Känner mig lycklig och glad över hur mitt liv ser ut idag. Men det är mycket jag ska förändra innan jag är klar. Inte bara det yttre som behöver ändras på , ska se till att ändra mitt sätt att tänka när det gäller vissa saker. Och mitt sätt att vara. För jag är definitivt inte perfekt , jag gör misstag och beter mig illa precis som vem som helst. Men nu ska det ändras på!
Jag ska bli en bättre människa..
Och det handlar om att jag vill må bra, vill sluta vara deprimerad och må dåligt.

Alla Hjärtans Dag

Egentligen inget som jag och F brukar firar direkt. Så dagen består av att arbeta och sen hem och lägga sig i soffan kanske se nån bra film. :)

Men jag kan i alla fall passa på att önska alla mina vänner en riktigt Glad Alla Hjärtans Dag och jag älskar er alla väldigt mycket! Är glad att jag har er!
Säger det alldeles för sällan..

5 Månader

I all uppståndelse för min nya tatuering glömde jag helt bort att det var min 5 månaders dag igår. Exakt fem månader sen jag sluta röka! Och jag har inte en enda gång känt lust eller sug efter en cigarett. Är faktiskt riktigt stolt över mig själv! ;)

Tattoo

Så idag har jag varit och äntligen gjot min blomma på axeln. Blev exakt som jag hade tänkt mig! Gjorde dock himla ont! ;) Men fler ska det bli..

Helgen

Helgen har varit helt toppen. Och jag var faktiskt ledig oxå, bara det var ju underbart! På lördagen var jag en sväng på stan med C, skulle kikat på kläder men blev mest underkläder och saker till hemmet. Var även och bokade tatuerings tid. Så på fredag den 13 ska jag äntligen få göra min efterlängtade blomma! :) Kan knappt vänta..

På kvällen var det underklädesparty hos E. Riktigt rolig och skum förfest. Alla sprang omkring i sina underkläder! Hann dricka en hel del faktiskt, nästan en hel flaska vin och Baileys på det. Sen bar det iväg hem till A som hade födelsedags fest, hela 38 år ung blev han! ;) Jag och C kände oss kanske lite väl unga på festen så vi drog vidare till arken och dansgalan. Hade såå roligt hela kvällen!!

Tyvärr så fick jag ju lida för det på söndagen. Kan inte komma ihåg sist jag var så bakis. Spydde aldrig eller så men mådde så illa. Trött och sliten precis hela dagen. Så vi spenderade dagen i soffan med pizza, godis ,glass och en par filmer. ;) Känner mig iaf piggare idag!

Kan tyvärr inte bjuda på några bilder från helgen för jag sitter på jobbet.. Men kanske kan lägga in några ikväll när jag kommer hem.

Funderar..

Sitter på jobbet och funderar på att skriva ett blogginlägg.
Tusen tankar snurrar i mitt huvud, för tänka och fundera är så gott som det enda man gör här.

Red Hot!!

Blev inte riktigt som idén var från början. Det blev sååå mycket bättre. :)
Tack T för idén och tack E som gjorde mig så snygg!! I love it!!

Framtiden

Tänka vad saker man gör kan påverka ens liv för all framtid. Beslut man fattar som får sina konsekvenser. Jag har definitivt gjort ett flertal dumma misstag. Och det har fått konsekvenser. Men mitt i allt kaos så stannar jag upp och tänker att allt har ju en mening. Trots att jag i första stunden anklagar mig själv för att jag fattar dumma beslut. Men mitt liv skulle ju inte se ut som det gör idag om jag inte hade gjort dom där misstagen. Så jag kan egentligen inte ångra det!
Det är mycket i mitt liv som skulle kunna varit annorlunda, stället jag bor på är ju ett . Om jag inte hade flyttat hit så hade jag aldrig träffat F och aldrig haft mina underbara vänner. Så trots att jag i början efter flytten till Åland mådde så dåligt och ville mest av allt bara hem igen så kom det nåt gott ur det. Vet att jag skrivit tidigare att jag vill flytta hem igen. Men det beror inte på att jag inte trivs här.. Så det är lustigt när man tänker efter att mitt liv skulle kunnat sett så annorlunda ut. Visst finns det ibland saker man kan ångra, som att jag aldrig gick färdigt i skolan . Fast samtidigt så fick ju det sina följder oxå som gjort att jag är jag idag. Och det finns inget som hindrar mig från att börja plugga nu.

6 år

Idag den 18 januari så är det våran sex års dag. Kan inte fatta att tiden gått så fort. Trots upp och ner gångar så är vi fortfarande tillsammans, och vi är lyckliga!





" Jag känner mig trygg och säker omkring dig.
Efter allt vi upplevt tillsammans, vet jag hur mycket du älskar mig.
Den värmen är något som jag vill ge till dig, du är ju den person som
betyder mest för mig i mitt liv.
En sak är säker, och det här lovar jag nu,
du kommer aldrig att lämna mitt hjärta.. "

Home again

Har inte mycket att säga här längre. Händer inget speciellt i mitt liv, allt bara flyter på som vanligt.
julruschen kom och gick. faktiskt kändes det som allt gick så himla smidigt på jobbet i julas. Skönt! Trots att jag var sjuk och halta fram.
Vi spenderade julafton uppe hos mamma i värmland. Var helt underbart skönt att få vara med familjen nästan en hel vecka. Var längesen jag skratta så mycket som jag gjorde då.Och självklart är det lika tråkigt varje gång man måste lämna alla.Komma hem till en tom lägenhet..Men men.
Faktiskt det senaste halvåret har jag funderat på (mer än vanligt) att flytta hem till sverige igen. Inte för att jag inte trivs här, utan helt enkelt för att jag saknar min familj så mycket. Är jobbigt att inte få ta del av mina syskons liv mer än jag gör. Missar så mycket. Nu ska jag ju bli moster igen oxå! Och jag kommer missa att se dens första steg, och när den börjar krypa.. Känns hemskt men ibland undrar jag nästan om dom kommer ihåg sin moster på åland. Eftersom det ibland kan dröja länge emellan innan man ses.
Så jag vet inte. Kanske jag vill flytta hem igen..